Samarbete mellan EU och FN för fredsfrämjande insatser
Antalet internationella fredsfrämjande insatser har ökat de senaste åren. Insatserna har ofta fått mer robusta och komplexa mandat. De har gått från traditionella säkerhetshöjande åtgärder till att även omfatta långsiktig återuppbyggnad och utveckling av konfliktdrabbade länder, och innehåller ofta både civila och militära komponenter.
FN har i allt högre grad börjat söka samarbeten med regionala organisationer för att få fram både civila och militära resurser.
Under det svenska ordförandeskapet år 2001 inleddes en process med att utveckla samarbetet mellan EU och FN för konfliktförebyggande och krishantering. Utvecklingen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken har under de senaste åren också medfört att EU i många fall har sådana resurser som FN efterlyser. Genom att aktivt arbeta för att ge EU en stärkt förmåga att bidra, både politiskt och med civila och militära medel, till FN:s fredsfrämjande arbete, förstärks vår svenska FN-politik genom vårt EU-arbete.
Ökad politisk dialog
De senaste åren har EU också, på flera olika sätt, i praktiken kunnat bistå FN i olika fredsfrämjande sammanhang. Som ett exempel kan nämnas att EU under sommaren 2003, efter en förfrågan från FN, kunde sända ut en snabbinsatsstyrka till Kongo och därmed hindra en upptrappning av den pågående konflikten i Bunia i landets nordöstra del. Ett annat exempel är EU:s övertagande samma år av uppgifter som FN:s polismission tidigare utfört i Bosnien, vilket därmed frigjorde FN-resurser som kunde användas på annat håll.
I september 2003 enades FN och EU om en gemensam deklaration om samarbete i fredsfrämjande insatser. I ljuset av FN:s och EU:s ökande samarbete i fredsfrämjande insatser konstaterades också att praktiska åtgärder kunde vidtas för att öka samarbetet än mer. Därför etablerade FN och EU en gemensam konsultationsmekanism inom områdena planering, utbildning, kommunikation och utvärdering.
I juni 2007 gjorde FN och EU ett gemensamt uttalande där de konstaterade att de ville följa upp framstegen sedan 2003 års deklaration. Detta genom att öka den politiska dialogen mellan organisationerna, öka samarbetet i de konkreta insatserna, etablera samordnings- och samarbetsmekanismer för krissituationer där båda organisationerna är engagerade, samt genom att systematiskt genomföra utvärdering av insatser där organisationerna deltagit gemensamt.
