Målsättningar för civila och militära förmågor
Unionen har inga egna civila eller militära förmågor för att genomföra fredsfrämjande insatser, utan de genomförs med personal och utrustning som medlemsstaterna ställer till unionens förfogande vid varje enskilt tillfälle. För att veta att dessa resurser (personal och utrustning) kan fungera tillsammans i en insats, och ungefär vilka resurser som är möjliga att samla ihop, har EU:s medlemmar arbetat fram målsättningar för sina förmågor.
Vilken typ av resurser som behövs måste avgöras från fall till fall och beror bland annat på vilken sorts uppgifter en viss insats ska ha.
Militära målsättningar
På det militära området har unionen som målsättning att kunna genomföra fredsfrämjande insatser som, om det skulle behövas, kan bestå av upp till 60 000 man, och pågå under minst ett år. Siktet är inställt på att sådana större militära insatser skall kunna inledas inom loppet av ett par månader från och med att rådet fattat beslut om en insats.
EU har också ambitionen att mindre militära styrkor, så kallade snabbinsatsstyrkor, ska kunna sändas ut med betydligt kortare varsel. För att det ska fungera i praktiken har många av EU-medlemmarna erbjudit sig att, antingen själva eller tillsammans med andra, ingå i ett roterande schema där de ansvarar för att en snabbinsatsstyrka står redo under sex månader.
Sverige kommer, med bidrag från Finland, Estland, Norge och Irland, att leda en snabbinsatsstyrka som ska stå redo under första halvåret 2008.
Läs mer om den nordiska snabbinsatsstyrkan i vänsterspalten.
Civila målsättningar
På det civila området är unionens målsättning att kunna genomföra många olika sorters insatser. Till exempel siktar unionen på att kunna sätta in upp till 5 000 poliser i fredsfrämjande insatser, upp till 200 personer som kan arbeta med stärkande av rättsstaten (till exempel domare och åklagare), upp till 2 000 personer i räddningstjänstuppdrag. Unionen ska även kunna sända ut experter på civil förvaltning, gränsbevakning, organiserad brottslighet, människohandel och mänskliga rättigheter.
Med utgångspunkt i ett svenskt initiativ från 2004 har unionen också numera en ambition att kunna skicka ut särskilda civila snabbinsatsgrupper. Dessa snabbinsatsgrupper kallas för CRT (Civilian Response Teams) och består av en lista med 100 namngivna civila experter. Dessa kan skickas iväg med fem-tio dagars varsel för att samla in fakta och bedöma vilket behov som finns av en krishanteringsinsats från EU.
Civil-militär samverkan
EU-länderna har också gemensamt utarbetat riktlinjer för hur EU redan på analys- och planeringsstadiet ska utforma de civila och militära instrument som man avser sätta in för konfliktlösning, och deras relation till varandra. EU är, med sin bredd av olika instrument, ovanligt väl lämpat att genomföra komplexa insatser med flera olika uppgifter av både civil och militär natur.
Natoresurser
EU-ledda krishanteringsinsatser skall också, om behovet finns, kunna utnyttja vissa resurser inom Nato. Det handlar främst om planeringskapacitet, vissa militära förmågor samt ledningsstruktur. Överenskommelsen som finns mellan EU och Nato kring dessa frågor kallas ofta för "Berlin plus"-arrangemangen. Beslut om att utnyttja Natoresurser fattas från fall till fall.
