Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter
Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter gäller alla människors samlevnad, relationer och livskvalitet. Det täcker hela livscykeln. Det handlar om alla människors rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet, om tillgång till kunskap och rådgivning om sexualitet och reproduktion, skydd mot hiv/aids och andra könssjukdomar, tillgång till preventivmedel, samt säker abort i de länder där det är lagligt. Det handlar om tillgång till adekvat vård under graviditet och förlossning, och vård av nyfödda. Det handlar också om frihet från sexuellt och annat könsrelaterat våld.
Det är alltså viktigt att betona att begreppet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) inte begränsas till den reproduktiva tiden i en människas liv eller bara handlar om familjeplanering.
Med rättigheter i detta sammanhang avses bland annat rätten att inte diskrimineras på grund av kön eller sexuell läggning samt att själv ha rätt att bestämma över sin kropp och sin fertilitet.
Svenska prioriteringar
Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter forsätter att vara ett högt prioriterat område för regeringen. Sverige är ett av de länder som är drivande och ledande när det gäller att lyfta fram frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
Under 2006 fortsätter regeringen att stärka arbetet med SRHR genom ökat stöd och fördjupad dialog med berörda aktörer, inklusive EU-kommissionen, FN:s befolkningsfond (UNFPA), FN:s hiv/aids-program (UNAIDS), FN:s barnfond (UNICEF), Världshälsoorganisationen (WHO), International Planned Parenthood Federation (IPPF) och svenska enskilda organisationer.
Ny svensk politik för SRHR-frågor
I december 2005 antog regeringen en ny politik för Sveriges internationella arbete med SRHR-frågor. Utgånspunkten för detta arbete är Sveriges politik för global utveckling som antogs av riksdagen i december 2003, samt resultaten från från FNs internationella konferenser, i synnerhet konferensen om befolkning och utveckling i Kairo 1994 och den fjärde kvinnokonferensen i Peking 1995.
- Kvinnors självbestämmande över sina egna liv och möjligheter att påverka samhället
- Mäns roll i främjandet av jämställdhet
- Homo-, bi- och transsexuellas rättigheter
- Könsrelaterat våld
- Kamp mot prostituiton och människohandel för sexuella ändamål
- Säkra och legala aborter
- Hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar
- Mödravård och vård av nyfödda
Kairoprogrammet
I september 1994 höll FN en konferens om Befolkning och utveckling i Kairo ("International Conference on Population and Development", ICPD). Konferensen resulterade i ett konkret och nytänkande aktionsprogram, det så kallade Kairoprogrammet, som breddade synen på befolkningsfrågor. Tydligast tog sig detta uttryck i synen på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och vikten av jämställdhet mellan kvinnor och män. Denna agenda bekräftades och örstärktes året därpå i deklarationen och handlingsplanen från FNs kvinnokonferens i Peking.
Sverige har betonat att det är en förutsättning för att nå FNs millenniemålen att Kairoagendan genomförs. Sverige understryker särskilt ungdomars behov av information, kunskap och tillgång till preventivmedel, såväl kvinnors som mäns rätt till sin sexualitet och sexuella läggning, samt rätten till fri och säker abort. Pojkars och mäns roller är också viktiga att lyfta fram.
Hiv/aids lyfter samlevnadsfrågorna
Sedan slutet av 1990-talet har hiv/aids-epidemin legat högt på den internationella dagordningen, vilket har inneburit både för- och nackdelar för den internationella dialogen kring SRHR-frågor. Fördelen är att länder tvingats att hantera frågor kring sexualitet och samlevnad. Nackdelarna är att mindre "politiskt attraktiva" frågor som mödrahälsovård och distribution av preventivmedel har kommit i skymundan. För att uppnå målet att minska spridningen av hiv/aids utgör SRHR en viktig komponent.
Problem och motstånd
Frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är fortfarande något av det mest tabubelagda i FN.
Vatikanen, med stöd från ett fåtal katolska länder har haft svårigheter med framför allt kvinnans rättigheter, sexualitet, ungdomars tillgång till rådgivning och abortfrågan. Vatikanen har dessutom alltid förespråkat avhållsamhet hellre än användning av preventivmedel, inklusive kondomer.Denna syn delas även av flera arabiska och nordafrikanska länder.
USA har under de senaste åren haft en mycket mer restriktiv syn på reproduktiv hälsa och hävdar med bestämdhet att aborter inte får bli en del av dialogen. Dessutom har USA rört sig i riktning mot den syn som företräds av Vatikanen och en del muslimska länder. Sedan George W. Bush tillträdde som USA:s president 2001 har administrationen förhindrat att amerikanska biståndspengar går till organisationer som på något sätt var verksamma med aborter. USA förespråkar även avhållsamhet som ett av de viktigare sätten att stoppa spridningen av hiv/aids.
Detta innebär att spelreglerna i FN har förändrats, då USA knappast kan betraktas som en partner för Sverige och övriga EU när det gäller arbetet kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och relaterade frågor.
Framsteg görs
Eftersom frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har blivit känsligare, finns en utbredd oro att de normativa landvinningar som gjorts under 1990-talet ska äventyras.
Det har dock under uppföljningen av Kairoprogrammet och handlingsplanen blivit tydligt att de flesta länder delar den syn på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som Sverige var med och utvecklade i Kairo. Många länder har dessutom gjort framsteg när det gäller synen på våld mot kvinnor, människohandel, frågor om sexuell läggning och om abort. De största framstegen sker i Latinamerika, men även i Afrika och Asien.
