Frågor och svar om utrikes- och säkerhetspolitik
Utrikespolitik handlar i bred bemärkelse om Sveriges politik gentemot andra länder. Att förebygga risker och hot är en viktig del av säkerhetspolitiken som är en del av utrikespolitiken. Här hittar du svar på vanliga frågor om utrikes- och säkerhetspolitik.
- Ibland talar man om en doktrin, men vad är det för något? Och vad betyder den? Är det någon skillnad mellan en doktrin och en säkerhetspolitisk linje?
- Hur lyder beskrivningen av vår säkerhetspolitiska linje?
- Vad betyder det egentligen att Sverige är militärt alliansfritt? Kan man till exempel vara alliansfri på något annat sätt?
- Vilket är vårt närområde, som det talas om?
- På vilket sätt bidrar vi till stabiliteten och säkerheten i vårt närområde ?
- Vad innebär egentligen neutralitet? Vad innebar den neutralitetspolitik som Sverige förde under kalla kriget ?
- Varför talar man om att den säkerhetspolitiska linjen har tjänat oss väl? Betyder det att den inte längre gäller? Ska man dra slutsatsen att den i och med att den tjänat oss väl också tjänar oss väl i dag och i framtiden?
- Vad menas med "möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde"?
- Vad betyder den här formuleringen? Öppnar den vägen för ett medlemskap i Nato?
- Sverige är inte med i Nato men brukar ändå betona vikten av USA:s närvaro i Europa. Varför då?
- Vad menar man med att säkerhet är mer än avsaknad av militära konflikter? Vad skulle säkerhet annars kunna handla om?
- Hot mot freden och vår säkerhet, sägs det, kan bäst avvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder. Vad betyder det?
- Innebär vårt deltagande i EU:s försvarssamarbete att svenskar kan tvingas strida för eller hjälpa andra EU-länder?
- Det sägs att vi vill förhindra krig på den europeiska kontinenten. Var skulle det kunna bli krig, som vi skulle kunna förhindra?
- Vad innebär en betryggande försvarsförmåga? Och varför är den en central del av svensk säkerhetspolitik?
- Det sägs att Sverige verkar aktivt för att främja nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen. Hur gör vi det?
Ibland talar man om en doktrin, men vad är det för något? Och vad betyder den? Är det någon skillnad mellan en doktrin och en säkerhetspolitisk linje?
Begreppet doktrin är, som frågan antyder, inte otvetydigt utan kan tolkas på många sätt. Termen har ofta använts för att beteckna ett tankesystem där handlingslinjer i olika situationer läggs fast i förväg. En doktrin uppfattas därför lätt som statisk. I dagens snabbt föränderliga värld - där det är svårt att förutse framtida hot, där säkerhetsbegreppet är bredare än tidigare, och där handlingsfrihet är ett nyckelord - har regeringen i stället valt att tala om en beskrivning av vår säkerhetspolitiska linje. Syftet med denna beskrivning är att ge en kortfattad och lättillgänglig redogörelse för de mest centrala elementen i Sveriges säkerhetspolitik.
Hur lyder beskrivningen av vår säkerhetspolitiska linje?
"Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet för vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde, samt stärka internationell fred och säkerhet.
Sverige är militärt alliansfritt. Denna säkerhetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl.
För framtiden är det tydligare än någonsin att säkerhet är mer än avsaknad av militära konflikter. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samarbete med andra länder. På det globala planet är det främsta uttrycket för detta vårt stöd till de Förenta nationerna. Genom vårt medlemskap i den Europeiska unionen deltar vi i en solidarisk gemenskap vars främsta syfte är att förhindra krig på den europeiska kontinenten.
En betryggande försvarsförmåga är en central del av den svenska säkerhetspolitiken. Sverige verkar aktivt för att främja nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen."
Vad betyder det egentligen att Sverige är militärt alliansfritt? Kan man till exempel vara alliansfri på något annat sätt?
Vårt medlemskap i Europeiska unionen innebär att vi deltar aktivt i en politisk allians, som är grundad på gemensamma värden och en solidarisk gemenskap. Unionens medlemsländer har en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, GUSP. Inom ramen för GUSP bidrar Sverige till unionens civila och militära krishantering. EU är dock inte en militär allians och har inte ett gemensamt försvar.
Sverige är militärt alliansfritt. Innebörden av den militära alliansfriheten är för svensk del att vi inte ingår avtal om ömsesidiga försvarsgarantier. Vi ansvarar således självständigt för försvaret av Sveriges territorium. Den militära alliansfriheten utgör givetvis inget hinder för ett svensk brett och allsidigt deltagande i det internationella säkerhetssamarbetet.
Vilket är vårt närområde, som det talas om?
När vi talar om vårt närområde avser vi Östersjöområdet. I detta anses normalt ingå Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, nordvästra Ryssland, Sverige och Tyskland. Till vårt närområde räknar vi ibland, beroende på sammanhanget, även andra länder och regioner såsom Island, Vitryssland, Ukraina och de övriga europeiska delarna av Ryssland (det vill säga utöver nordvästra Ryssland).
Vi talar också om det vidare europeiska närområdet. Detta omfattar till exempel Mellanöstern, vars konflikter vi ser på med oro.
På vilket sätt bidrar vi till stabiliteten och säkerheten i vårt närområde ?
Sverige bidrar aktivt och långsiktigt till Östersjöländernas säkerhet i vid bemärkelse. Sveriges säkerhetsfrämjande samarbete med Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Ukraina är en hörnsten i vår närområdespolitik. Samarbetet har påtagligt främjat den gemensamma säkerheten och stabiliteten i regionen.
Sverige prioriterar det nordiska samarbetet som har utvidgats och idag till stor del omfattar även Estland, Lettland och Litauen. Vi deltar också aktivt i Barents- och Östersjösamarbetet, och bidrar till EU:s nordliga dimension.
En förutsättning för stabilitet och säkerhet är att samtliga länder i närområdet kan fatta självständiga beslut om sina säkerhetspolitiska vägval. Vi har stött att Estland, Lettland och Litauen skulle kunna förverkliga sina säkerhetspolitiska mål och bli medlemmar av EU och Nato. Trygga grannar är goda grannar.
Vad innebär egentligen neutralitet? Vad innebar den neutralitetspolitik som Sverige förde under kalla kriget ?
Neutralitet är ett folkrättsligt begrepp, som hänför sig till krigssituationer. Varje stat har enligt folkrätten möjlighet att förklara sig neutral i händelse av krig mellan andra stater. En stat som förklarar sig neutral har både rättigheter och skyldigheter. Den får till exempel inte sälja krigsmateriel till någondera sidan, och inte heller på annat sätt direkt bidra till krigsansträngningarna för någon av parterna. Oavsett detta har en stat som inte deltar i ett krig både skyldigheter och rättigheter enligt FN-stadgan; bland annat är dess territorium okränkbart.
Under kalla kriget bedrev Sverige en så kallad neutralitetspolitik. Denna politik av alliansfrihet i fredstid syftade till neutralitet i händelse av krig mellan de två supermakterna och deras allierade. När kalla kriget tog slut, och Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes, innebar det en ny situation. För Sveriges del hade den fredstida neutralitetspolitiken spelat ut sin roll. Sverige fortsätter emellertid att vara militärt alliansfritt.
Varför talar man om att den säkerhetspolitiska linjen har tjänat oss väl? Betyder det att den inte längre gäller? Ska man dra slutsatsen att den i och med att den tjänat oss väl också tjänar oss väl i dag och i framtiden?
Beskrivningen av vår säkerhetspolitik ger ett sammanhang genom att blicka både bakåt och framåt. Den speglar att vår säkerhetspolitik utvecklas i takt med att vår omvärld förändras.
I beskrivningen konstateras att vår säkerhetspolitiska linje har tjänat oss väl. Den bidrog under det kalla kriget till att göra vår del av Europa till ett lågspänningsområde. Den har givit oss möjlighet att spela en aktiv och självständig roll internationellt, inte minst i kampen mot kärnvapen.
Vidare slås fast att Sverige är militärt alliansfritt. Den militära alliansfriheten är sedan länge en hörnsten i en trovärdig och stabil svensk säkerhetspolitik. Den ger oss största möjliga handlingsfrihet. Som alliansfria fattar vi i varje läge själva beslut om vad som bäst gagnar Sveriges intressen. Alliansfriheten har en stark folklig förankring.
I beskrivningen konstateras också att hot mot freden och vår säkerhet bäst kan avvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder. Vårt deltagande i det internationella säkerhetssamarbetet ger oss också större möjligheter att påverka förhållandena i vår omvärld. Sverige är medlem i den politiska alliansen EU, som intar en särställning i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Vi strävar efter att göra EU till en kraft som kan verka för fred, frihet och försoning i världen. Därför deltar vi i krishanteringsinsatser inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, men också inom FN och som partnerstat till Nato.
Vad menas med "möjlighet till neutralitet vid konflikter i vårt närområde"?
Som militärt alliansfritt land har Sverige enligt folkrätten möjlighet att förklara sig neutralt i händelse av krig. Neutralitetsoptionen är emellertid betydligt mindre relevant för Sverige idag än den en gång var. Det är osannolikt att Sverige, som medlem av den politiska alliansen EU, skulle välja att förklara sig neutralt i händelse av angrepp på en stat som är medlem i unionen. Medlemskapet i EU och deltagandet i den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken innebär inte att Sverige har ingått några förpliktelser som står i konflikt med nationella förbehåll mot ett gemensamt försvar.
Vad betyder den här formuleringen? Öppnar den vägen för ett medlemskap i Nato?
Militär alliansfrihet var den gemensamma utgångspunkten för de överläggningar mellan regeringen och oppositionen som resulterade i den nya beskrivningen av vår säkerhetspolitik. Den öppnar alltså inga nya vägar för medlemskap i Nato. Bakom denna politik finns ett brett parlamentariskt stöd och den består som en av hörnstenarna i svensk utrikes- och säkerhetspolitik.
UppSverige är inte med i Nato men brukar ändå betona vikten av USA:s närvaro i Europa. Varför då?
Det aktiva amerikanska engagemanget i Europa har under det senaste seklet varit av avgörande betydelse under de båda världskrigen, återuppbyggnaden av Europa, kalla kriget och idag i stabiliseringen av det forna Jugoslavien. För att möta de globala utmaningar vi står inför idag är det nödvändigt för USA och EU att samarbeta. Nato kommer under överskådlig tid att förbli en central organisation för större militära krishanteringsinsatser i Europa och dess närområde. Det är angeläget att EU:s krishanteringsförmåga byggs upp i nära samverkan med Nato. En fortsatt stark transatlantisk länk är alltså av grundläggande betydelse för Sverige och hela Europas stabilitet och säkerhet.
Av särskild vikt är USA:s närvaro och samarbete i olika former med alla länder i norra Europa, som bidrar till att förankra Nordeuropa Barentsregionen, Arktis och Östersjöregionen i det euroatlantiska säkerhetssamarbetet. Säkerheten i det euroatlantiska området är odelbar. Det finns inget behov av regionala särlösningar i Östersjöområdet.
Vad menar man med att säkerhet är mer än avsaknad av militära konflikter? Vad skulle säkerhet annars kunna handla om?
Attackerna mot New York och Washington den 11 september 2001 visar tydligt att hoten mot det öppna samhällets säkerhet idag kan vara andra än de traditionellt militära. Det moderna samhällets sårbarhet kräver därför en helhetssyn på säkerhet och beredskap. Den snabba teknikutvecklingen innebär att vi idag är betydligt mer beroende än någon gång tidigare av teknisk infrastruktur som elförsörjning, telekommunikationer och IT-system för att vårt samhälle ska fungera. Denna infrastruktur är i hög grad internationell. I vårt alltmer globaliserade samhälle är vi också i högre grad än tidigare sårbara för säkerhetshot som terrorism, massförstörelsevapen, narkotikahandel, organiserad brottslighet, miljö- och flyktingkatastrofer.
Hot mot freden och vår säkerhet, sägs det, kan bäst avvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder. Vad betyder det?
Den nya sortens hot är i hög grad gränsöverskridande och kan bara förebyggas och bekämpas genom internationellt samarbete. Det är över huvud taget svårt att föreställa sig ett allvarligt hot eller dåd mot en enskild stat som inte drabbar också andra stater genom den ökade ekonomiska, tekniska och politiska integrationen.
På det globala planet söker vi skapa gemensam säkerhet främst genom vårt engagemang i Förenta Nationerna. Det är bara genom samverkan med andra länder som vi kan agera i fredsfrämjande insatser. Sverige har sedan lång tid varit mycket engagerat i fredsfrämjande verksamhet i olika delar av världen. Över 80.000 svenskar har deltagit i FN-insatser sedan 1960. Omkring 1.000 svenskar deltar för närvarande i fredsfrämjande operationer på Balkan, i Afghanistan och som militärobservatörer i ett 20-tal länder runt om i världen. Detta arbete för fred och frihet är en självklar del av vårt internationella engagemang och solidaritet. Samma värderingar utgör grunden för Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen, och Sveriges aktiva deltagande i EU:s fredsfrämjande insatser.
Innebär vårt deltagande i EU:s försvarssamarbete att svenskar kan tvingas strida för eller hjälpa andra EU-länder?
Vårt medlemskap i EU innebär deltagande i en politisk allians, grundad på gemensamma värden och ömsesidig solidaritet, vars främsta mål är att förhindra krig på den europeiska kontinenten. Sverige och alla andra medlemsländer har i EU-fördraget åtagit sig att arbeta tillsammans för att förstärka och utveckla sin politiska solidaritet, inklusive inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken GUSP. Som en del av detta arbete bygger EU nu upp en sammanhållen civil och militär krishanteringsförmåga. Huvuddelen av de insatser EU har genomfört har varit civila. Det militära samarbetet med andra EU-länder omfattar enbart krishantering och inte territoriellt försvar. EU genomför eller planerar för närvarande för elva insatser, såväl militära som civila. Sverige har deltagit i samtliga insatser.
EU kan bara genomföra krishanteringsinsatser när alla medlemsstater är överens om detta. Varje medlemsstat fattar själv beslut om, och i så fall hur, den vill delta aktivt i insatsen. Det är Sveriges regering och riksdag som i varje enskilt fall fattar beslut om deltagande i en insats av svenska militära styrkor. Sverige kan alltså inte tvingas att delta i någon militär insats, utan avgör självt från fall till fall om, och i så fall med vilka resurser, vi vill delta.
Det sägs att vi vill förhindra krig på den europeiska kontinenten. Var skulle det kunna bli krig, som vi skulle kunna förhindra?
Att varaktigt säkra ett förtroendefullt och nära samarbete mellan alla länder i Europa är Sveriges övergripande säkerhetspolitiska mål. Den eviga freden är inte vunnen. Under 1900-talets första hälft drabbades Europa av världshistoriens två blodigaste krig. 1990-talets Europa präglades av brinnande krig i före detta Jugoslavien, samtidigt som flera konflikter rasade i det tidigare Sovjetunionen.
EU har starkt bidragit till att bevara freden i Västeuropa under de senaste 50 åren. EU:s fortsatta fördjupning och utvidgning är även i fortsättningen vårt bästa instrument för att förhindra krig i Europa. Möjligheten till integration i EU har en stark dragningskraft. Denna integration förutsätter demokrati och goda grannrelationer. Deltagandet i unionen utvecklar ömsesidig solidaritet, gemensamma värderingar och gemensamma intressen. Det är omöjligt att föreställa sig krig mellan demokratiska stater med gemensam valuta, gemensam lagstiftning, gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och ett gemensamt parlament. Sverige står för en Europeisk union som förblir öppen för alla europeiska demokratier som uppfyller de krav som medlemskapet ställer.
Vad innebär en betryggande försvarsförmåga? Och varför är den en central del av svensk säkerhetspolitik?
Varje land har enligt FN-stadgan rätt till självförsvar. Denna rätt kan utövas genom en självständig nationell försvarsförmåga eller genom försvarssamarbete med andra länder. Sverige har valt att trygga sin frihet och oberoende genom en trovärdig och självständig försvarsförmåga. Enligt FN-stadgan är det också varje stats rätt att vid ett angrepp genom FN begära hjälp utifrån.
Det svenska försvaret är sedan några år inne i en genomgripande omställning. Målet är ett modernt, flexibelt och rörligt insatsförsvar. Under det kalla kriget krävdes ett svenskt territorialförsvar som var starkt i relation till andra stater, för att Sverige inte med automatik skulle dras in i en stormaktskonflikt. Dagens hotbild är betydligt mer mångfacetterad. Försvarsmakten skall kunna möta väpnade angrepp riktade mot vår stats frihet och självständighet, men den skall också förbättra sin förmåga att bidra till internationella fredsfrämjande insatser i samverkan med andra stater och för att kunna möta nya och oväntade hot.
Det sägs att Sverige verkar aktivt för att främja nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen. Hur gör vi det?
Sverige tog bland annat i mars 2003 initativ till att stärka den europeiska unionens gemensamma politik avseende massförstörelsevapen (kärnvapen, kemiska och biologiska vapen). Initiativet resulterade i att EU sedan december 2003 har en strategi och en konkret handlingsplan för att motverka spridningen av dessa vapen, inklusive missiler. Sverige kommer nationellt, inom EU och i FN att fortsätta att driva på nedrustnings- och icke-spridningsarbetet, inte minst vad gäller att förmå stater att leva upp till de internationella fördragens förpliktelser. De kontrollmekanismer som finns måste användas effektivt. Nedrustningsarbetet kräver multilateralt agerande. I denna anda har Sverige också tagit initiativ till en internationellt oberoende kommission om massförstörelsevapen. Denna kommission, som har 14 medlemmar, leds av Hans Blix. Kommissisonen skall ge förslag på åtgärder för nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen. Sverige verkar också aktivt i FN tillsammans med Brasilien, Irland, Mexico, Nya Zeeland och Sydafrika för att åtagandena för kärnvapennedrustning förverkligas. En annan angelägen uppgift för att förhindra spridning av massförstörelsevapen är att stärka exportkontrollen, något som Sverige också verkar för.
