Tal
13 juni 2001
Anna Lindh

Anförande om ordförandeskapets målsättningar inför Europeiska rådets möte i Göteborg

Talet hölls i egenskap av ordförande i EU:s ministerråd

Det talade ordet gäller

Fru/Herr talman, ärade parlamentsledamöter,

För snart ett halvår sedan talade jag för första gången i Parlamentet om det svenska ordförandeskapets målsättningar. Sedan dess har vi fört en nära och konstruktiv diskussion om Europas framtidsfrågor: om de tre ”E-na”utvidgningen, jobben och miljön; om öppenhet och reformarbete; om krishanteringen och konfliktförebyggande, om framtidsdiskussionen, om demokrati, utveckling och mänskliga rättigheter – där jag tyvärr måste beklaga att parlamentet ställt in den debatt vi skulle haft idag om mänskliga rättigheter.

Europas framtid kommer också att prägla Europeiska rådets möte i Göteborg.

Utvidgningen först -Europas historiska åtagande och viktigaste framtidsfråga. Det är en trovärdighetsfråga för hela EU att vårt arbetsprogram, som för sex månader sedan ansågs mycket ambitiöst och av vissa till och med orealistiskt, kommer att uppfyllas. Gemensamma EU-positioner har fastställts på samtliga de nio kapitel som angavs för våren 2001, inklusive flera svåra frågor som fri rörlighet för personer, förvärv av fastigheter och inte minst hela miljöområdet. Vi har också provisoriskt kunnat stänga kapitlet om personlig rörlighet med två kandidatländer och om rörlighet för kapital också med två kandidatländer. Miljökapitlet har stängts med inte mindre än fyra kandidatländer. Verkliga genombrott har därmed uppnåtts på centrala områden i förhandlingarna. Hela inremarknadsområdet har fallit på plats. De fyra friheterna, grundläggande för unionen, har nu genomförts med ett par länder.

Vi har lagt en god grund när det gäller centrala frågor som kärnsäkerhet, livsmedelssäkerhet och landtransporter och stängt några kapitel som hör hösten till. Vi kommer att ha öppnat förhandlingar på samtliga områden med några länder som började förhandla förra året. Differentieringsprincipen bekräftas därmed: Varje kandidatland bedöms på egna meriter och styr själva förhandlingsrytmen.

Självklart är jag besviken över folkomröstningsresultatet på Irland. Desto viktigare att arbetet med att ratificera Nicefördraget går vidare, själva grunden för utvidgningen, och att medlemskapsförhandlingarna drivs vidare med oförminskad kraft. Den osäkerhet resultatet kan ha spridit i kandidatländerna måste hanteras genom att vi blir ännu tydligare om att utvidgningen ska fortsätta.

De framsteg som åstadkommits hade inte varit möjliga utan stora ansträngningar från kandidatländerna, vilket kan göra deras EU-vänliga regeringar sårbara för populistiska attacker om utvidgningen skulle stanna upp. Jag drar tre slutsatser av resultatet av folkomröstningen i Irland:

1- Göteborg måste ge tydliga signaler om hur utvidgningen går vidare.
2- Måste ge tydliga besked om att Nicefördraget ska genomföras, ratifikationen fortsätta.
3- Måste bli bättre på att förankra EU bland medborgarna – vikten av att utnyttja framtidsdebatten, föra bred debatt om Europa. Allas ansvar.

Vi diskuterade framtidsfrågorna här i parlamentet den 30 maj. Här vill jag bara tillägga att rapporten till Göteborg beskriver alla initiativ från medlemsländer, kandidatländer och institutioner, inte minst er resolution från den 31 maj. När det gäller den fortsatta processen konstaterar vi att många är för ett konvent i den förberedande fasen, och många menar också att ett sådant konvent eller öppet forum bör kombineras med andra åtgärder. Detta är Sveriges hållning och vi vill gärna att i Göteborg pekar ut denna färdriktning. Men exakt hur detta ska utformas måste lösas Laeken.

Vi kommer också att behandla det tredje ”E”. Vi måste också i Göteborg ta de första stegen för att anpassa EU:s politik till en ekologisk långsiktigt hållbar utveckling genom att fastställa konkreta mål, konkreta åtgärder och en effektiv uppföljningsprocess. Här kommer vi att bygga vidare på kommissionens värdefulla rapport som bla föreslår åtgärder mot klimatförändringar och hälsorisker, och för ansvarsfull hantering av naturresurser och förbättrade transportsystem.

EU ska hålla en hög internationell profil i miljöfrågor och klimatfrågan och Kyoto-protokollet blir också huvudfrågor vid toppmötet med den amerikanske presidenten i Göteborg. Men för att kunna spela en ledande global roll måste vi också göra ett bra hemarbete!

Detta gäller också andra internationella frågor där Unionen för att kunna påverka nu utvecklar sina verktyg och blir alltmer samstämmigt i sitt agerande.

ESDP är därvidlag en av våra viktigaste processer, där konfliktförebyggande och civil och militär krishantering tillsammans utgör en helhet. Vi kompletterar nu utvecklingen på den militära sidan med den civila, med poliser, rättsområdet och civil administration. Vi har också utvecklat arbetet för att förebygga väpnade konflikter. Göteborgsmötet får både en rapport om framstegen inom ESDP och ett europeiskt program för konfliktförebyggande.

FN är EU:s viktigaste partner. Vid vår arbetsmiddag med FN:s generalsekreterare Kofi Annan i maj identifierade vi ett antal prioriteringar för samarbetet inom konfliktförebyggande och krishantering, där våra framväxande militära och civila kapaciteter blir reella tillskott för FN. Vi stärker samarbetet i fält genom gemensamma "fact finding"-missioner och samarbete mellan särskilda representanter. Balkan, Mellanöstern och Afrika är särskilda prioriteringar. Här har givetvis biståndet en viktig roll. Vi förstärkar också den politiska dialogen med FN.

I Göteborg kommer vi också att diskutera viktiga utrikespolitiska frågor som Mellanöstern, där EU varit mycket aktivt på senare tid. Statsminister Göran Persson reste i helgen i regionen, HR Solana har genomfört ett stort antal konsultationsresor och förväntas i Göteborg presentera en 'road map' för regionen.

- Västra Balkan där utvecklingen i FYROM/Makedonien djupt oroande.

Ordförandeskapet och HR Solana har verkat mycket aktivt för att hålla samman koalitionsregeringen och upprätthålla en hård linje mot extremisterna, för att hålla igång reformprocessen för att förbättra minoriteternas ställning och rättigheter och fortsätta närmandet till EU. Trots detta är situationen nu mycket kritisk.

När det gäller södra Serbien är utvecklingen mera positiv. Det serbiska återvändandet till det återstående avsnittet har hittills kunnat genomföras väl, vilket är en stor framgång, där Nato och EU i nära samarbete möjliggjort dialogen mellan parterna.

Fru talman,

Vi närmar oss nu slutet av vårt ordförandeskap, men vi har fortfarande en hel del kvar att göra. I Göteborg måste vi tillsammans ta avgörande steg för utvidgningen, jobben och miljön, för Unionens globala roll, och för Unionens framtid. Vi kommer tillsammans att behöva göra mer för denna färdriktning för FYROM/Makedonien, för Mellanöstern och för de mänskliga rättigheterna – och för att diskutera Unionen med våra medborgare.

Och i alla dessa frågor behövs er parlamentarikers fortsatta stödd.