Tal
14 mars 2001
Anna Lindh

Konfliktförebyggande och civil krishantering. Svar av utrikesminister Anna Lindh på muntlig fråga i Europaparlamentet 14 mars.

Talet hölls i egenskap av ordförande i EU:s Ministerråd

Herr talman, Herr Brok, ärade ledamöter,
"Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter."

Så inleds Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Hörnstenen i vårt arbete för den enskilda människans frihet, trygghet och värdighet.

I krig och väpnade konflikter raseras alla, som vi vet, grundläggande och okränkbara principer av den starkes rätt genom vapenmakt och förtryck.

1900-talet var krigens århundrade: världskrigen, det kalla kriget, apartheid, krigen i Mellanöstern och på Balkan.

Varje gång ringde varningsklockorna – men det internationella samfundet kom ändå ofta för sent. Nu kan vi visa att vi lär av det förflutna. Genom att aktivt satsa på att förebygga väpnade konflikter kan vi bidra till att 2000-talet blir något annat.

EU har här en huvudroll. Låt mig citera vad en av era medlemmar, Mr John Hume, sa i detta hus när han tilldelats Nobels fredspris: "Låt oss inte glömma att EU är det bästa exemplet på konfliktlösning vi känner i världshistorien." Idag är konfliktförebyggande också en central del i den framväxande europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

ESDP, säkerhets- och försvarspolitiken, vilar på tre ben: militär krishantering, civil krishantering och konfliktförebyggande. De hänger nära samman med varandra.

Vi måste samtidigt förstå att förebyggande är något annat, något mer än att reagera på en redan uppblossad kris. Det handlar om att i god tid bidra till samhällsförändringar genom fredliga kanaler. Att främja de grundläggande värden vi enats kring. Att barn får gå i skola i stället för i krig.

EU har ett stort antal instrument som kan användas för att förebygga väpnade konflikter och hantera kriser. Vi måste använda dem på ett mera genomtänkt, samstämmigt sätt, både i fält och i Bryssel. Detta är frågor som måste engagera hela Unionen inklusive alla berörda institutioner. Vi vet redan att EU kan göra viktiga insatser: Våra obeväpnade monitorer i Presovo och vår polismission i Albanien är bara två exempel.

Erfarenheterna från Balkan har tydligt visat att konfliktförebyggande måste bygga på ett långsiktigt engagemang. Grundläggande orsaker till väpnade konflikter måste undanröjas. Utvecklingssamarbetet har därför en central roll. Kommissionens och utvecklingsrådets beslut om att ett förebyggandeperspektiv ska integreras i utvecklingssamarbetet är centralt och måste nu omsättas i praktiska riktlinjer för projekt och program. Det handlar om att långsiktigt stärka MR och demokrati. Det handlar också om hur krishantering och katastrofhjälp övergår i utvecklingssamarbete. Kommissionens kommande meddelande om konfliktförebyggande, om MR och demokrati, och om katastrofhjälp, återuppbyggnad och utveckling blir därför betydelsefulla.

Vi måste tidigare upptäckta potentiella konflikter. Ett exempel är tillgång till vatten.. Vi vet att värdefulla naturresurser som rent vatten ofta är en källa till konflikt. Men EU är ett talande exempel på att resurser av gemensamt intresse också kan skapa samarbete och utveckling. Floden Rhen, som rinner genom Strasbourg, förr ett förgiftat vattendrag, en gräns – nu åter en gemensam farled, en fiskekälla.

EU måste utveckla hållbara och effektiva partnerskap med andra aktörer.

FN är vår viktigaste samarbetspartner. Vi knyter vi nu långsiktigt allt närmre band, på alla nivåer och verkar för ett långsiktigt samarbetet mellan kommissionen och FN. På liknande sätt stärker vi relationerna med OSSE.

I Afrika utvecklar de subregionala organisationerna SADC, IGAD och ECOWAS egna mekanismer för konfliktförebyggande och krishantering I Afrika kommer vi därför att betona kapacitetsuppbyggnad och stöd till lokala processer. ECOWAS lätta vapenmoratorium är ett bra exempel.

Vi bildar också en gemensam expertgrupp för konfliktförebyggande med Kanada och utvecklar kontakterna med G8-gruppen.

Samarbetet måste drivas av verkliga behov och av komparativa fördelar. När jag tillsammans med Chris Patten och Javier Solana nyligen besökte södra Kaukasus var det självklart att bygga på OSSE:s och Europarådets kunskap och närvaro i området. Nu diskuterar vi hur EU tillsammans med OSSE kan utveckla övervakningen av gränsen mot Norra Kaukasus. Trojkans besök på Balkan och i Mellanöstern är andra exempel.

Vi vill också understryka vikten av relationerna med det civila samhället och med NGO:s.

*
Herr talman:
Det har kommit en begäran om rådsuttalande om situationen i norra FYROM som jag skulle vilja göra här som ett konkret exempel på hur EU kan arbeta:

EU har sedan flera år försökt att verka konfliktförebyggande, genom obeväpnade monitorer, genom biståndet till politiska och ekonomiska reformer och centrala och lokala institutioner, genom Handels- och samarbetsavtalet 1998, och genom Stabiliserings- och associeringsavtalet som väntas undertecknas inom kort.

Den 22 februari kom de första rapporterna att väpnade albanska grupper tagit sig in i norra FYROM. Deras syften är oklara, men det fanns ett motstånd mot ratificeringen av det gränsavtal som nyligen undertecknats mellan FYROM och FRJ.

För att förebygga ökade oroligheter etablerade EU, och det lokala ordförandeskapet i Skopje, en nära dialog med FYROMs regering om möjliga handlingsalternativ. Detta ledde till att EUs troika i Skopje brådskande sammankallade de ledande albanska partierna i FYROM och uppmanade dem att rösta för en ratificering av gränsavtalet, vilket en majoritet av ledamöterna också gjorde.

Efter eldstriderna och minexplosionen och skottväxlingen den 4 mars då tre soldater ur FYROMs armé dödades, har EU utfärdat en rad deklarationer. Vi har fördömt de våldsamma attackerna, uppmanat samtliga parter – i synnerhet företrädare för den albanska minoriteten i FYROM - att ta avstånd från våldshandlingarna, välkomnat det närmande samarbetet mellan KFOR, UNMIK och FYROMs myndigheter, uttalat stöd för FYROMs suveränitet och territoriella integritet, men samtidigt manat till återhållsamhet.

Samtliga dessa uttalanden har spridits till press och allmänhet i FYROM, i syfte att nå ut till allmänheten. Det övergripande budskapet har varit att FYROMs framtid finns i ett närmande till Europa och EU och att stabilitet och säkerhet är en viktig förutsättning för det. Viljan till integration gör att EU kan spela en viktig roll.

*
Herr talman,

Vi har börjat en viktig process när vi nu genomför de förslag som SG/HR och kommissionen presenterade i sin rapport till Nice. Vi vill nu att Europeiska rådet går vidare och antar ett europeiskt program för konfliktförebyggande i Göteborg i juni.

I förberedelserna till detta program kommer vi givetvis att noga studera alla bidrag från detta hus, inklusive den viktiga Lalumière-resolutionen från ifjol liksom den resolution som kommer att antas imorgon, efter denna debatt.

Den militära krishanteringen spelar en viktig roll. Kunskaperna att EU också har militära resurser är viktiga för det konfliktförebyggande arbetet.
När det gäller den civila krishanteringen prioriterade Europeiska rådet i Feira civilpoliser, rättsväsende, civil administration och räddningstjänst. I Nice fick det svenska ordförandeskapet i uppdrag att fortsätta arbetet.

Inom civilpolisområdet har vi arbetat hårt för att omsätta målet om 5000 poliser till konkreta förmågor. Vi har nu kunnat uppmana medlemsstaterna att anmäla sina nationella bidrag. En första avstämning sker i maj, då ländernas polischefer möts. Vi satsar stor energi på att utveckla förmågan att planera och leda polisinsatser och gemensamma standards för bl.a. utrustning och utbildning.

Sverige har också påbörjat arbetet med övriga kapacitetsområden. Civilkommittén arbetar hårt med stärkande av rättsväsende och civil administration under kriser och konflikter och Rådsarbetsgruppen för räddningstjänst tar fram konkreta mål inom sitt område.

Vi vet att väpnade konflikter skadar alla vitala funktioner i ett samhälle. Krishantering måste därför inkludera stöd till alltifrån rättsväsende till sophantering. Mänskliga rättigheter, internationella överenskommelser och humanitära principer måste försvaras, inte minst vad avser säkert tillträde för att hjälpa drabbade.

Vi vill därför inleda en diskusson om andra kapacitetsområden än de som har identifierats tidigare. Observatörer och experter på mänskliga rättigheter och nedrustning är exempel på kategorier vi behöver.

Frågan om civil-militär samverkan, slutligen, har också placerats högt på det svenska ordförandeskapets agenda. Både konfliktförebyggande och krishantering förutsätter koordinering av olika typer av resurser.

Herr talman:

"Världsfreden kan inte upprätthållas utan konstruktiva åtgärder mot hotande faror".

Efter dessa avslutande ord av Robert Schuman från deklarationen 1950 är jag mycket intresserad av era synpunkter och förslag.

Avslutande inlägg

Tack för många kloka synpunkter och mycket relevanta frågor. Låt mig försöka besvara några av dem.

[frågesvar]

Låt mig än en gång understryka att konfliktförebyggande och krishantering är frågor som berör hela Unionen. Den här debatten har varit särskilt angelägen eftersom det tydliggjort parlamentets synpunkter. Jag ska ta med mig era förslag och tankar i arbetet med ett europeiskt program för konfliktförebyggande. Det är bara tillsammans som vi på ett hållbart och framgångsrikt sätt kan stärka EU som en aktör för att förebygga väpnade konflikter.

Jag noterar och uppskattar också den vikt som Europaparlamentet tillmäter civil krishantering. Få krishanteringsinsatser är uteslutande militära till sin natur. Tvärtom, militära resurser kommer endast undantagsvis att användas – som en sista utväg – då Unionen redan har försökt hantera krisen med civila medel. Med detta som utgångspunkt är det särdeles viktigt att arbetet med att utveckla EU:s civila instrument för krishantering gör stora framsteg. Vi har kommit en bit på väg, men ännu återstår viktigt arbete. Jag tror och hoppas att vi tillsammans kan driva processen framåt.