Sveriges förbindelser med Syrien

Sverige upprättade diplomatiska förbindelser med Syrien kort efter självständigheten 1946 och har sedan 1974 en ambassad i Damaskus. Syrien öppnade en ambassad i Stockholm 2001.

Sverige bidrar till internationellt utvecklingssamarbete i Syrien främst genom FN och EU. Sverige har ett begränsat utvecklingssamarbete med Syrien inom ramen för den regionala samarbetsstrategi för Mellanöstern och Nordafrika som regeringen antog i september 2010. Det regionala stödet syftar till att främja respekten för de mänskliga rättigheterna, ett hållbart nyttjande av gränsöverskridande vattenresurser och ekonomisk integration.

Handeln mellan Sverige och Syrien är mycket blygsam. Den svenska exporten till Syrien dominerar och består av klassiska svenska exportvaror, t.ex. telekom, halvfabrikat och råvaror (trä- och pappersvaror).

Syrien i dag

Sedan mitten av mars 2011 råder en mycket allvarlig situation i Syrien. Demonstrationer av olika omfattning förekommer dagligen i både större och mindre orter runtom i landet med krav på framförallt demokratiska reformer och respekt för de mänskliga rättigheterna. Demonstrationerna har bemötts med omfattande våld av polis och säkerhetsstyrkor inbegripet skarp eldgivning. Enligt FN har fram tills i december minst 5000 personer dödats.

EU har sedan oroligheterna började vid upprepade tillfällen kraftigt fördömt regimens brutala repression mot demonstranter och civila och vädjat för ett slut på våldet. EU har till följd av det fortsatta våldet beslutat att införa sanktioner riktade mot regimen (för sanktionsbesluten, se länk till höger).

Den 1 december träffades EU:s utrikesministrar och antog s.k. rådsslutsatser. Rådsslutsatserna fördömer den syriska regimens pågående våldsanvändning och understryker bl.a. behovet av fortsatta EU-ansträngningar för att FN:s säkerhetsråd ska behandla situationen i Syrien. Vidare säger de att våldet omedelbart måste upphöra och att humanitära aktörer samt media ska ges omedelbart och ovillkorligt tillträde (för rådslutsatserna, se länk till höger).

Syrien är en auktoritär sekulär republik. Enligt författningen har Baath-partiet en ledande roll i landets styre. Baath-partiets ideologi är panarabisk med socialistiska förtecken och partiet dominerar den politiska scenen. Presidenten är statschef och överbefälhavare och nomineras formellt av parlamentet och måste godkännas i en folkomröstning. Mandatperioden är sju år och presidenten kan återväljas. Bashar al-Assad, son till framlidne presidenten Hafez al-Assad, är sedan 2000 Syriens president och även generalsekreterare för Baathpartiet. Presidenten leder regeringen, utser premiärminister och på dennes rekommendation övriga ministrar. Parlamentets 250 ledamöter utses i val vart fjärde år. Hälften av platserna är reserverade för Baathpartiet. Det kan noteras att tillämpningen av landets författning påverkas av de undantagslagar som varit i kraft sedan 1963 och som motiveras med avsaknaden av fredsavtal med Israel.

Syrien är ett medelutvecklat land med en mångsidig ekonomi, men uppvisar stora regionala skillnader. Oljeutvinningen och jordbruket är två viktiga ekonomiska sektorer. Landets ekonomi var fram till 2005 sluten och statligt reglerad. Reformer på det ekonomiska området från en "socialistisk planekonomi" mot en mer social marknadsekonomi har gått relativt långsamt.

Ett principbeslut fattades 2004 om ett associeringsavtal mellan EU och Syrien, där bland annat frihandel, politisk dialog och mänskliga rättigheter är viktiga komponenter. Detta har ännu inte undertecknats, vilket gör att Syrien är det enda land tillsammans med Libyen i Medelhavsområdet som saknar ett associeringsavtal med EU. EU har till följd av situationen i Syrien beslutat att lägga förhandlingarna om associeringsavtalet på is. Syrien deltar också i Unionen för Medelhavet (UfM) där länderna runt Medelhavet inklusive EU:s samtliga medlemsstater ingår.

Syriens utrikespolitik formas av landets relationer med grannländerna, framför allt Libanon, Israel och Irak. De diplomatiska relationerna med Irak återetablerades 2006 efter ett avbrott på över 25 år. Relationerna mellan Syrien och Iran har stärkts sedan 1979 års iranska revolution och Gulfkriget 1980. Relationerna med Turkiet har försämrats betydligt under 2011.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i landet behandlas i UD:s rapport om efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Syrien, vilken kan konsulteras på Regeringens webbplats för mänskliga rättigheter.

Historisk bakgrund

Syrien har en mycket lång historia och omnämns i kontakter med civilisationerna i Egypten och Mesopotamien. Det moderna Syrien uppstod efter första världskriget då man tillsammans med Libanon blev ett franskt mandat under Nationernas förbund. 1925 delades mandatet upp och 1946 uppnådde landet självständighet. Perioden fram till 1970 var politiskt orolig och karaktäriserades av återkommande militärkupper. Syrien ingick i union med Egypten 1958-1961. Hafez al-Assad grep makten 1970 och styrde Syrien fram till sin död 2000, då sonen Bashar al-Assad tog över makten.

Syrien deltog i kriget i Palestina 1948-1949 i samband med Israels upprättande och tillsammans med Egypten i krigen mot Israel 1967 och 1973. Israel ockuperar sedan 1967 Golanområdet på gränsen mellan Israel och Syrien. Syrien saknar fortfarande fredsavtal med Israel och ett återlämnande av det ockuperade Golan är ett syriskt krav för fred. Sedan 1974 ansvarar FN-styrkan UNDOF för en buffertzon mellan det Israelockuperade Golan och syriskkontrollerat territorium. I samband med inbördeskriget i Libanon intervenerade Syrien 1976 på libanesisk begäran och stannade kvar i landet till 2005.