Sveriges förbindelser med Iran

Sverige och Iran etablerade diplomatiska förbindelser i samband med att ett vänskapstraktat ingicks 1929. Iran har historiskt varit en av våra viktigaste utomeuropeiska exportmarknader och flera svenska företag har en lång tradition i landet. Svensk export till Iran består främst av transportmedel, telekommunikationsutrustning och maskiner. År 2010 uppgick den svenska exporten till Iran till 5,3 miljarder SEK, men exporten väntas minska under kommande år till följd av de internationella sanktionerna mot Iran. Omkring 100 000 personer med iranskt ursprung bor i Sverige.

Iran idag

Iran är en islamisk republik sedan 1979 och landets rättssystem bygger på islams lagar, sharia. Statsskicket är en teokrati med demokratiska inslag. Det baseras på de s k rättslärdas stat, bestående av en Högste ledare, Väktarrådet, Expertförsamlingen, presidenten och Majlis (det lagstiftande parlamentet vars ledamöter väljs vart fjärde år, dock endast bland kandidater godkända av Väktarrådet). Religionen (shiaislam) får inte ifrågasättas och politikerna är oftast teologer. Efter 2009 års omstridda presidentval då Mahmoud Ahmadinejad omvaldes har delar av samhället i Iran ifrågasatt regimens legitimitet. Den iranska ledningen besvarade protesterna med omfattande inskränkningar i åsikts- och yttrandefrihet samt arresteringar och i vissa fall dödsstraff som påföljd. Händelserna fördömdes kraftigt av omvärlden.

Den största etniska gruppen i Iran är perser, vilka utgör drygt hälften av invånarna. De turkisktalande grupperna utgörs främst av azerier, som utgör en fjärdedel av befolkningen, samt turkmener. Ungefär en tiondel av befolkningen är kurder. Andra etniska och religiösa grupper är balucher och araber samt kristna armenier, kaldéer och nestorianer. Zoroastrier (ursprungsreligionen i Iran), judar och baha'ier är också en del i den iranska mosaiken. Övervägande del av befolkningen är shiamuslimer medan kurder och araber till stor del är sunniter. Trots att de allra flesta minoriteter finns representerade i Majlis missgynnas landets icke-muslimska befolkning och vissa grupper diskrimineras hårt såsom baha'ierna.

Iran är världens fjärde största oljeproducent och landet är i stort beroende av inkomster från oljeexporten. Iran har även världens näst största naturgasresurser. Sverige, liksom stora delar av det internationella samfundet, tillämpar sedan flera år tillbaka FN-ledda sanktioner mot Iran med anledning av landets kärn- och missiltekniska program. I april 2011 införde EU också sanktioner på grund av brott mot de mänskliga rättigheterna.

Situationen för mänskliga rättigheter behandlas i UD:s rapport om MR i Iran.

Kort historisk bakgrund

Flera framstående civilisationer har avlöst varandra på den iranska högplatån. Irans politiska och kulturella roll i regionens historia har varit större än vad landets nuvarande utbredning låter förmoda. Landets långa och skiftande historia har fört samman en mångfald folkslag, språk, religioner och kulturer. Området har styrts av såväl araber på 600-talet som turkiska seldjuker på 1200-talet och mongoler under Djingis Khans ledning. I början av 1500-talet, under Safaviddynastin (en persifierad turkisk dynasti), påtvingades den övervägande sunni-muslimska befolkningen shia-islam som statsreligion. I dag är mer än 90 procent av befolkningen shia-muslimer.

Kolonialmakternas intresse för landet ökade efter att britterna upptäckte olja i Iran på 1800-talet. Under andra halvan av 1800-talet skuldsatte shah Naser Al-Dins (1848-1896) vanstyre landet allt mer och för att snabbt få in pengar sålde han ut landets naturresurser till utlänningar.

1906 ägde protester rum då klerikala ledare och köpmän, med brittiskt stöd, påtvingade landets ledning en omvandling till konstitutionell monarki. Redan 1908 genomfördes en statskupp, denna gång med hjälp av ryssar. Härpå följde ett inbördeskrig ur vilket konstitutionalismen gick segrande, men det ryska inflytandet förblev starkt och under första världskriget ockuperade även turkiska och brittiska trupper delar av landet.

1921 tog Reza Khan, befälhavare för Kosackregementet, makten och försökte omvandla landet till en sekulär republik i Kemal Atatürks anda. Då de klerikala ledarna motsatte sig detta besteg Reza Khan själv tronen 1925 och antog dynastinamnet Pahlavi - den första etniskt persiska på mycket länge. Därpå inledde shahen en modernisering av landet, ofta med hänsynslösa och autokratiska metoder. Rättsväsendet omorganiserades efter fransk modell, skolväsendet byggdes ut och det blev förbjudet att bära slöja. Under denna period bytte landet officiellt namn från Persien till Iran. Storbritanniens och Sovjetunionens missnöje med shahens tyskvänliga politik tvingade emellertid denne att abdikera 1941, varpå han ersattes av sin son Mohammed Reza.

1949 vägrade Majlis förnya det brittiska företaget Anglo-Iranian Oil Company:s koncession, vilken tillåtit företaget att utvinna olja i landet. Därpå nationaliserade den folkvalde premiärministern Mohammad Mossadeq oljeindustrin och shahen tvingades fly landet efter att folket genomfört omfattande gatudemonstrationer till stöd för premiärministern. Redan några dagar därpå störtades Mossadeq genom en USA-stödd militärkupp. Shahen kunde återvända och det beslutades att vinsterna från oljan skulle delas lika mellan Iran och ett brittisk-amerikanskt konsortium. Missnöjet med shahen bäddade för den revolution som inleddes 1979, då den religiöse ledaren i exil, Ayatollah Khomeini, återvände till Iran. Sedan dess är Iran en islamisk republik.