Västsahara

Sverige anser att FN bör spela en central roll i ansträngningarna att lösa konflikten om Västsahara. En lösning bör ha sin grund i folkrätten och respekten för sahariernas rätt till självbestämmande. Sverige är en viktig biståndsgivare till de sahariska flyktingarna.

När Spanien drog sig ur Västsahara år 1975 ockuperades området av Marocko som idag har kontroll över två tredjedelar av territoriet. 1991 ingicks ett vapenstilleståndsavtal mellan Marocko och befrielserörelsen Polisario. Avtalets efterlevnad övervakas av FN-styrkan MINURSO.

MINURSO har även mandat att genomföra den av säkerhetsrådet beslutade folkomröstningen om Västsaharas framtid. Denna folkomröstning har emellertid lagts på is eftersom parterna inte kunde enas om vilka som skulle ha rätt att rösta. Sedan 2000 förs politiska samtal under FN-chefens personliga sändebud för Västsahara som fr o m december 2008 är den tidigare amerikanska diplomaten Christopher Ross (fram till 2004 USA:s f d utrikesminister James Baker och 2005-2008 den holländska diplomaten Peter van Walsum). MINURSO:s mandat förlängs löpande genom beslut i FN:s säkerhetsråd. I den senaste resolutionen, nr 1813/08, från den 30 april 2008 förlängdes mandatet till den 30 april 2009.

FN-samtalen

I juli 2004 lämnade James Baker sitt uppdrag efter att Marocko förkastat hans förslag till kompromisslösning på konflikten, den så kallade Bakerplanen. Marocko överlämnade den 11 april 2007 till FN:s generalsekreterare sitt förslag på en lösning "initiativ för förhandlingar om autonomistatus för Västsahara". Polisario hade dagen innan lämnat ett förslag till lösning som utgår från Bakerplanen.

I säkerhetsrådets resolution 1754/07 uppmanades parterna därefter att inleda förutsättningslösa förhandlingar i god tro. Detta ledde till starten av Manhasset-samtalen som fått sitt namn efter den ort utanför New York där förhandlingarna hållits. Fyra förhandlingsomgångar har ägt rum utan att subsstansdiskussioner kunnat föras men det finns en överenskommelse mellan parterna om att träffas en femte gång.

I den senaste resolutionen från säkerhetsrådet, 1813/08, uppmanades parterna även till realism och kompromissanda. I avvaktan på att ett nytt personligt sändebud skulle utses har inga nya förhandlingar förts sedan mars 2008 men efter att utnämningen av Christopher Ross nu är klar förväntas nya ansträngningar komma igång.

Sveriges hållning

Sverige stödjer sahariernas rätt till självbestämmande och kan acceptera en politisk lösning som har parternas stöd och som tar hänsyn till folkrätten. Sverige lämnar ett betydande bilateralt bistånd till de sahariska flyktingarna och bidrar ytterligare genom EU och multilaterala organisationer.

Europeiska unionen stödjer FN och det arbete som generalsekreterarens personliga sändebud utför. EU har framför allt uppmärksammat konfliktens humanitära problem. EU:s roll i övrigt har varit svag på grund av bristande enighet mellan medlemsstaterna.

I EU:s jordbruks- och fiskeråd den 22 maj 2006 röstade Sverige som ensam medlemsstat nej till ett förslag om fiskeavtal mellan EU och Marocko. Sverige gjorde bedömningen att avtalet hade brister i folkrättsligt hänseende och att sahariska fiskevatten inte borde ingå i avtalet.

Humanitära problem

I konfliktens spår finns olösta humanitära problem. Mellan 125.000-150 000 sahariska flyktingar lever i läger i sydvästra Algeriet sedan mer än 30 år och är helt beroende av bistånd från det internationella samfundet för sin överlevnad. Det finns också försvunna personer på båda sidor. Ett allvarligt problem fick sin lösning i augusti 2005 när Polisario efter amerikansk medling släppte alla återstående 404 marockanska krigsfångar, varav en del hållits i fångenskap i över 20 år.

Anklagelser om brott mot de mänskliga rättigheterna (MR)

Sedan sommaren 2005 har demonstrationer och protester med politiska förtecken förekommit i Västsahara och bland marockanska studenter i Marocko. Dessa har i flera fall slagits ner hårdhänt och lett till fängelsedomar som riktat sig inte minst mot MR-aktivister. Sverige har bilateralt och inom EU framfört sin oro till de marockanska myndigheterna och bett om klargöranden.

I maj 2006 besökte en delegation från FN:s Högkommissarie för Mänskliga Rättigheter (OHCHR) Västsahara, Marocko och flyktinglägren i Tindouf i Algeriet. OHCHR uttryckte stor oro över MR-situationen, särskilt i Västsahara, och kritiserar Marocko för brister vad gäller yttrande- och föreningsfrihet, användandet av oproportionerligt våld från myndigheternas sida etc. Vad gäller situationen i flyktinglägren i Tindouf reserverar sig delegationen för att man inte kunnat dra tillräckliga slutsatser och menar att ytterligare klarlägganden behövs. OHCHR rekommenderar snabba åtgärder för att rätta till bristerna och övervakning av MR-situationen både i Västsahara och i flyktinglägren.

Human Rights Watch publicerade i december 2008 den hittills mest utförliga rapporten om MR-situationen i Västsahara och i flyktinglägren i Tindouf i Algeriet.
Generellt sett är det svårt att bilda sig en självständig uppfattning om MR-situationen i Västsahara eftersom marockanska myndigheter varit restriktiva med att bevilja olika oberoende observatörer inresa. Detta har bland annat drabbat de nordiska ambassaderna i Rabat, liksom EU-parlamentariker.