Etiopien

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Etiopien under Externa länkar.

Visum till Etiopien

UD svarar inte på frågor om visum till Etiopien. För information om visumregler kontakta Etiopiens ambassad, se Externa länkar

Sveriges förbindelser med Etiopien

Etiopien har stora utmaningar, som ett av världens fattigaste länder med över 80 miljoner invånare. Landet placerades på plats 157 av 169 på UNDP:s Human Development Index för 2010. Sveriges bistånd är för närvarande inriktad mot demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, ekonomisk utveckling och sociala frågor. Mot bakgrund av det försämrade läget för demokrati och mänskliga rättigheter sedan valet 2005 kanaliseras det svenska biståndet i huvudsak via icke-statliga aktörer. En ny strategi för det svenska biståndet planeras antas under 2011.

Sveriges relationer med Etiopien går tillbaka till 1800-talet, då svenska missionärer verkade i landet. Etiopien blev 1954 Sveriges första biståndsland. Den bilaterala relationen idag spänner över regionala och internationella politiska frågor, ekonomiska relationer och utvecklingssamarbete. Den stora etiopiska diasporan i Sverige utgör en viktig länk mellan länderna. Flera svenska enskilda organisationer och Svenska Kyrkan är aktiva i Etiopien inom olika områden.

Det svenska handelsutbytet med Etiopien är begränsat, men en tillväxt har dock kunnat märkas under de senaste åren. Den svenska exporten utgörs framförallt av maskiner, fordon, telekomutrustning, trä och papper. Importen består till stor del av kaffe. Flera svenska företag är verksamma i Etiopien, Atlas Copco, ASSA, Volvo Construction Equipment, Volvo lastvagnar och Scania. Swedfund investerar i Etiopien.

Sverige representeras i Etiopien av ambassaden i Addis Abeba. Etiopien beslutade under 2010 att lägga ner sin ambassad i Stockholm och ersätta den med ett generalkonsulat. De diplomatiska förbindelserna med Sverige sköts nu av ambassaden i London.

Etiopien i dag

Etiopien har idag ett etniskt baserat federalt statsskick med en indelning av landet i tio regioner. Formellt ges regionerna ett stort mått av självstyre. Etiopien har en president, men denna har begränsade befogenheter, och det är regeringen som utöver den exekutiva makten. Politiken domineras till mycket stor del av EPRDF. Premiärminister sedan 1995 är Meles Zenawi.

Etiopien är en viktig regional aktör i en konfliktfylld och instabil del av Afrika där risken för ökade regionala motsättningar för närvarande är höga. Etiopien har en komplicerad relation med flera av sina grannar, bland annat Somalia och Eritrea, och en viktig roll i samarbetet kring Nilen. Internationellt håller Etiopien hög profil, inte minst i klimatfrågor, där Meles Zenawi sedan en tid tillbaka varit Afrikanska Unionens talesperson i de globala klimatförhandlingarna.

Valen i maj 2005 föregicks av en relativt öppen valkampanj, men efter valet inträffade flera bakslag. Rapporter från internationella valobservatörer uppgav att oegentligheter förekom. Missnöjesyttringar i form av studentprotester och strejker möttes med stor brutalitet av landets säkerhetsstyrkor, och närmare 200 personer omkom och tusentals ytterligare arresterades. Flera ledande oppositionsföreträdare, journalister och representanter från det civila samhället grep. Sommaren 2007 benådades de flesta fångarna efter att samtidigt ha tagit på sig en del av skulden för oroligheterna efter valet. En av de ledande oppositionspolitikerna som benådades 2007 var Birtukan Mideksa. 2008 fängslades hon återigen, för att ännu en gång benådas, efter valet 2010.
Myndigheternas agerande i samband med oroligheterna 2005 och gripandena av oppositionella har lett till starka reaktioner från Sverige, EU och det internationella samfundet.

2009 antog det etiopiska parlamentet en ny lag som reglerar enskilda organisationers verksamhet i Etiopien. Enligt lagen får enskilda organisationer som får mer än 10 procent av sin finansiering från utlandet inte längre arbeta inom områden som omfattar bland annat mänskliga rättigheter.

EU:s valobservatörsmission konstaterade att valet 2010 inte kan sägas ha levt upp till internationella normer, och rapporterade om bland annat en avsaknad att ett jämbördigt politiskt utrymme för oppositionen. Regeringspartiet EPRDF vann med 99,6 %, av underhusets 547 mandat.

I Etiopien är uppgifter om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna särskilt allvarliga i de delar av Etiopien där inre politiska oroligheter och konflikter dominerar utvecklingen, så som i Etiopiens Somaliregion, Ogaden, och i Oromoregionen. För en utförligare redovisning av situationen för de mänskliga rättigheterna hänvisas till UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Etiopien.

Etiopien hade mellan 2000 och 2010 bland den högsta tillväxten i världen, i genomsnitt 8,4%, och detta är en trend som förutspås fortsätta. Jordbruk är fortfarande den dominerande näringen, med kaffe som största exportvara. Stora investeringar görs för närvarande i infrastruktur och energiproduktion. Etiopien är ett av få afrikanska länder som exporterar el.

Kort historisk bakgrund

Etiopien är det enda afrikanska land som under den europeiska kolonialtiden lyckades bevara sin självständighet, vilket gett landets befolkning en särskild stolthet. Etiopiens historia har präglats av etniska och geografiska konflikter. Under de första århundradena e. Kr. dominerade Aksumriket denna del av Afrika. Från medeltiden fram till mitten av 1700-talet dominerades nuvarande Etiopien av den solomonitiska kejsardynastin. Därefter följde en period av inre stridigheter, som slutade i mitten på 1800-talet, när Tewodros II blev kejsare.

Tewodros inledde en modernisering av Etiopien, eller Abessinien, som det då kallades. Etiopien förblev ett kejsardöme fram till 1970-talet, då kejsar Haile Selassie avsattes i en militärkupp, som ledde fram till att Mengistu Haile Mariam blev statschef 1977. Under hans militärregim var det politiska förtrycket betydande, och tusentals oppositionella dödades eller fängslades. År 1991 tog en tidigare gerillarörelse över makten, formade en ett politiska parti (Ethiopian People's Revolutionary Democratic Front, EPRDF) och bildade regering. En demokratiserings- och decentraliseringsprocess inleddes men den har drabbats av flera bakslag.

I samband med att Mengistu störtades 1991 fick Eritrea efter 30 års frihetskamp självständig ställning. Landet blev formellt självständigt efter en folkomröstning 1993. Mellan 1998 och 2000 pågick en militär konflikt mellan Eritrea och Etiopien som orsakade stort lidande på båda sidor och omkring 70 000 döda.

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Etiopien under Externa länkar.

Ansvarigt departement

Relaterat

Externa länkar

Emil Lidén (e-post), Utrikesdepartementet (e-post till departementet)
Publicerad 4 mars 2008
Uppdaterad 14 december 2011