Nedrustning och icke-spridning

Sverige har en lång och stark tradition av aktiv politik för nedrustning och mot spridning av massförstörelsevapen. Svenska politiker och diplomater har bidragit till att internationella överenskommelser på området har kunnat ingås. Sverige fortsätter att i denna anda agera pådrivande för att det internationella regelverket ska stärkas och för att större framsteg ska göras i form av konkret nedrustning.

Globala regelverk och förhandlingar

En central komponent i den svenska politiken är värnandet om ingångna avtal och överenskommelser. Sverige är även pådrivande för att få till stånd förhandlingar på områden som fortfarande saknar regelverk, till exempel frågan om ett förbud mot tillverkning av klyvbart material för vapenändamål. Sverige deltar också i arbete, inte minst inom EU:s ram, för att förmå alla stater att ansluta sig till befintliga avtal (universalisering), och för att tillräckligt många stater ska ratificera ett avtal för att det ska träda i kraft (till exempel provstoppsavtalet CTBT).

Den vikt som Sverige tillmäter det internationella regelverket och folkrätten innebär att vi värnar de internationella organisationernas möjligheter att verka. Detta återspeglas i det förhållande att Sverige är medlem i Internationella atomenergiorganet IAEA:s styrelse 2004-2007 och har en plats i styrelsen för OPCW (Organisationen för förbudet mot kemiska vapen) 2008-2009. Den kontrollverksamhet som dessa organ svarar för är en mycket viktig del av icke-spridnings- och nedrustningsarbetet.

För att underlätta det internationella samarbetet för icke-spridning av massförstörelsevapen finns ett antal multilaterala exportkontrollregimer, som vardera har ett fytiotal medlemsländer: Zanggerkommittén (ZC), Nuclear Suppliers Group (NSG), Australiengruppen (AG), Missilteknologikontrollregimen (MTCR) och Wassenaararrangemanget (WA).

I regimerna identifieras varor och teknologier som kan missbrukas för framställning av massförstörelsevapen och deras vapenbärare och vars utförsel bör kontrolleras på ett samordnat sätt av medlemsländerna. Verksamheten omfattar också utbyte av information om spridningsrisker och kontakter med tredje land för att främja regimernas icke-spridningsmålsättningar. Läs mer om detta under rubriken Exportkontroll i vänsterspalten.

Icke-spridningsfördraget, NPT

Fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT) är av central betydelse. Det behandlar

• kärnvapennedrustning
• icke-spridning av kärnvapen
• fredlig användning av kärnenergi.

Till grund för fördraget ligger vad som brukar kallas "den stora överenskommelsen" mellan de stater som hade kärnvapen i slutet av 1960-talet och övriga stater. Enligt denna åtog sig kärnvapenstaterna att förhandla i god tro om effektiva åtgärder för kärnvapennedrustning i utbyte mot att icke-kärnvapenstaterna åtog sig att avstå från att försöka skaffa kärnvapen. Det är viktigt att båda dessa åtaganden uppfylls.

Kopplingen mellan nedrustning och icke-spridning i NPT gör det svårt att uppnå framsteg på det ena området om utvecklingen är svag eller till och med negativ på det andra. Från svensk sida betonas konsekvent behovet av framsteg både i form av konkreta nedrustningssteg på kärnvapenområdet och effektiva insatser för att förhindra spridning till nya stater. Det förstnämnda kravet driver Sverige i olika grupper av stater. På det sistnämnda området har EU sedan några år tillbaka en särskild strategi, som tillkom på svenskt initiativ och i vars genomförande vi nu aktivt deltar.

Massförstörelsevapen: Särskilt aktuella frågor

Sverige och ett antal likasinnade stater argumenterar för behovet av större och snabbare framsteg i frågor om kärnvapennedrustning. De så kallade 13 stegen mot kärnvapennedrustning som överenskoms vid icke-spridningsfördraget NPT:s översynskonferens 2000 kan beskrivas som en handlingsplan som kärnvapenstaterna åtagit sig att genomföra. Vidare är det viktigt att substansförhandlingar kommer igång i FN:s nedrustningskonferens CD i Genève. Samtidigt är det av största vikt att reglerna mot spridning följs och att inga nya kärnvapenstater tillkommer. FN:s säkerhetsråd har ett särskilt ansvar för att upprätthålla regelverket. Moratorium (frivilligt stopp) för kärnvapentester måste iakttas av samtliga stater i väntan på att provstoppsavtalet CTBT träder i kraft.

Beträffande kemiska vapen är det angeläget att den nedrustning som stadgas i 1997 års kemvapenkonvention (CWC) genomförs så snart som möjligt. Sverige och EU ska fortsätta att bidra till detta. Det är viktigt att konventionen om förbud mot biologiska vapen (BTWC) kompletteras med en mekanism för kontroll av parternas efterlevnad av konventionen.

Det är också viktigt att uppnå en multilateral överenskommelse som förhindrar kapprustning i rymden (PAROS). Sverige arbetar för detta i nedrustningskonferensen CD. Spridningen av vapenbärande missiler bör kontrolleras genom bindande avtal, inte bara i en frivillig uppförandekord, vilket är vad som finns idag.

Den slutrapport ("Weapons of Terror") som Kommissionen om massförstörelsevapen (Blixkommissionen) presenterade i juni 2006 innehåller ett stort antal konstruktiva förslag. Regeringen arbetar för att dessa följs upp i internationella fora.

Regionala icke-spridningsfrågor

Iran

Alla NPT:s parter har rätt till fredlig användning av kärnenergi. Det är dock av största betydelse att det internationella samfundet har fullt förtroende för att ingen missbrukar denna rätt.

Iran har genom sitt agerande skadat detta förtroende. Eftersom landet under 18 år hemlighöll omfattande kärnteknisk verksamhet i stället för att deklarera den för IAEA krävs exceptionella åtgärder för att återskapa förtroendet.

Det internationella samfundet har konstaterat att Iran inte uppfyllt sina åtaganden och frågan har därför, i enlighet med IAEA:s stadgar, rapporterats till FN:s säkerhetsråd. Säkerhetsrådet har, i sin tur, i en i december 2006 enhälligt antagen, bindande resolution (1737) krävt att Iran tar ett antal steg, bland annat en frysning av all verksamhet kring anrikning av uran. Dessa krav upprepades i mars 2007 i resolution 1747 och ett år senare i resolution 1803.

EU, USA, Ryssland och Kina har tidigare erbjudit Iran utökat samarbete på ett antal områden, inklusive civil kärnkraft, om man förhandlingsvägen kan enas om en långsiktig och spridningssäker lösning av frågan. FN-resolutionerna uppmanar Iran att ta fasta på detta erbjudande.

Sverige och EU betonar Irans skyldighet att efterleva säkerhetsrådets resolutioner och uppmanar Iran att också följa IAEA:s styrelses uppmaningar. Detta innebär bl a att Iran bör visa all den öppenhet och ge allt det tillträde som IAEA behöver för att kunna besvara utestående frågor kring Irans kärntekniska program.

Sverige och EU eftersträvar en lösning på politisk och diplomatisk väg och uppmanar Iran att så snart som möjligt ta de steg som skulle möjliggöra återupptagna förhandlingar.

FN:s säkerhetsråd antog i juli 2006 resolution 1696 om stärkt exportkontroll gentemot Iran ifråga om produkter som skulle kunna användas för landets kärntekniska program och missilprogram. EU:s ministerråd har beslutat att EU:s medlemsländer ska iaktta största vaksamhet ("utmost vigilance") vid export av sådana produkter. Genom FN-resolutionerna har Säkerhetsrådet ålagt FN:s medlemsländer att ytterligare skärpa exportkontrollen gentemot Iran. EU genomför dessa åtgärder genom en gemensam ståndpunkt och en rådsförordning.

Nordkorea

Nordkoreas missiltest och kärnvapenprov 2006 har fördömts av omvärlden. Sverige och EU står bakom kraven att Nordkorea måste avveckla alla kärnvapenprogram på ett fullständigt, verifierbart och oåterkalleligt sätt. Det gemensamma uttalande som gjordes av deltagarna i de så kallade sexpartssamtalen i september 2005, i vilket Nordkorea går med på en avveckling, måste genomföras. Det är mycket välkommet och hoppingivande att de fortsatta sexpartssamtalen i februari 2007 nådde enighet om vägen mot ett genomförande av det gemensamma uttalandet. Samtliga parter måste nu leva upp till ingångna överenskommelser.

FN:s säkerhetsråd har också antagit resolutionen 1718 rörande Nordkorea. Genom denna har förbud införts mot bland annat överföringar till Nordkorea av tyngre militär utrustning och produkter som skulle kunna användas för landets program för massförstörelsevapen och missiler samt av lyxvaror. Resolutionen förbjuder också finansiella tjänster knutna till sådana överföringar. EU har antagit en gemensam ståndpunkt och en rådsförordning för att på EU-planet följa upp åliggandena enligt resolution 1718.

Indien-IAEA-NSG

I ett gemensamt uttalande den 18 juli 2005 av USA:s president George Bush och Indiens premiärminister Manmohan Singh förklarades att USA var berett att uppta fullt samarbete med Indien på det civila kärntekniska området om Indien separerade sina militära och civila nukleära program och ställde de civila anläggningarna under IAEA-kontroll (så kallade safeguards).

Den amerikanska kongressen har genom en särskild lag i december 2006 öppnat upp för sådant samarbete med Indien. USA och Indien framförhandlade 2007 ett bilateralt avtal om civilt kärntekniskt samarbete. Indien har ingått ett avtal med IAEA om att landets civila anläggningar ställs under IAEA-kontroll. Detta godkändes av IAEA:s styrelse den 1 augusti 2008. Inom kort kommer frågan att tas upp i Nuclear Suppliers Group (NSG).

Proliferation Security Initiative, PSI - komplement till regelverket

Det samarbete för konkreta insatser mot spridning av massförstörelsevapen som presenterades av en grupp stater i Krakow 2004 och som blivit känt som Proliferation Security Initiative är ett viktigt komplement till det multilaterala regelverket och exportkontrollen. Sverige stöder initiativet och vill, till exempel genom deltagande i övningar, bidra till att det ska fungera så väl som möjligt.

FN-resolution 1540: Icke-statliga aktörer

Att förhindra att terrorgrupper eller andra icke-statliga aktörer kommer i besittning av massförstörelsevapen är naturligtvis en synnerligen viktig uppgift. Sverige välkomnar FN:s säkerhetsråds resolution 1540 som anger ett antal åtgärder som alla stater har att vidta på detta område, och arbetar för att genomföra resolutionen fullt ut. Resolutionen syftar till att förhindra att icke-statliga aktörer får tillgång till produkter som skulle kunna användas för tillverkning av massförstörelsevapen och deras vapenbärare.

I resolutionen slås fast att alla stater skall vidta effektiva åtgärder för att upprätta nationella kontroller i syfte att förhindra spridning av sådana produkter. Säkerhetsrådet har vidare upprättat den så kallade 1540-kommittén med uppgift att rapportera till rådet om resolutionens genomförande. Alla FN:s medlemsländer har uppmanats att informera om steg de tagit eller avser ta för att implementera resolutionen. Sverige har lämnat sin rapport till kommittén.

G8:s globala partnerskap

I det före detta Sovjetunionen pågår ett viktigt arbete för att omhänderta och säkra material, anläggningar med mera som inte längre används, men som inte får tillåtas hamna i orätta händer eller skada miljön. G8-länderna har tagit ett viktigt initiativ, G8 Global Partnership, till vilket Sverige och EU bidrar.

Små och lätta vapen

Det internationella arbetet för att begränsa mängden och spridningen av lätta vapen är främst inriktat på genomförandet av det handlingsprogram som antogs vid FN:s konferens om illegal handel med små och lätta vapen (SALW) 2001.

Sommaren 2006 genomfördes den första översynskonferensen för programmet. Vid konferensen kunde de deltagande staterna dock inte uppnå enighet om ett slutdokument och förslag om att utvidga handlingsprogrammet kunde därför inte antas. Handlingsprogrammet genomförs dock fortsättningsvis. Hösten 2006 antog FN:s generalförsamling en resolution vari sägs att det möte som stater enligt handlingsprogrammet ska genomföra vartannat år ska hållas senast under 2008.

Ett instrument om märkning och spårning av små och lätta vapen framförhandlades i juni 2005 och antogs i en resolution av FN:s generalförsamling hösten 2005. En FN-expertgrupp granskar olika aspekter av olaglig vapenförmedling. Expertgruppen fokuserar på hur man kan underlätta för stater att införa regler mot olaglig vapenförmedling och hur internationellt samarbete kan medföra en bättre kontroll över olaglig vapenförmedling.

Rent praktiskt bedrivs en omfattande biståndverksamhet, både bilateralt och multilateralt, för att minska den olagliga spridningen av små och lätta vapen.

Särskilt inhumana vapen

1980-års konvention om vissa särskilt inhumana vapen (CCW) reglerar eller förbjuder vapentyper som bland annat splitter som inte syns på röntgen, brandvapen och permanent förblindande laservapen. Detta är ett område som har inslag av både nedrustning och internationell humanitär rätt. De senaste förhandlingarna rör bland annat explosiva lämningar från krig, fordonsminor och klustervapen. Sverige lägger varje år fram en resolution i generalförsamlingens första utskott som uttrycker stöd för konventionen.

Truppminor

Ottawakonventionen ("Mine Ban Treaty") trädde i kraft 1999 och har för närvarande 146 parter. Konventionens huvudsyfte är ett absolut förbud mot användning, utveckling, tillverkning, anskaffning, överföring och lagerhållning av truppminor. Lager av truppminor ska förstöras. Sverige har avslutat förstöringen av lager 2002. Undantag görs i konventionen för ett antal minor för träning och teknologiutveckling för minröjning. Dessa redovisas varje år tillsammans med information om syftet och planer för de bevarade minornas användning i utvecklings- och träningssyften och hur de successivt förbrukas.

Konventionens andra huvudsyfte är att ett antal åtgärder vidtas för att handskas med konsekvenserna av tidigare användning av truppminor. Det handlar bland annat om röjning av minfält, stöd till minoffer och hjälp med förstöring av lagrade truppminor. Sverige ger varje år ett stöd om cirka 80 miljoner kronor till sådana insatser.

Kontroll av vapenhandel

På brittiskt förslag beslöt EU 2005 att arbeta för att FN utarbetar ett globalt, juridiskt bindande fördrag om kontroll av vapenhandel (Arms Trade Treaty). Tanken är att alla överföringar av vapen (import, export och transitering) ska kontrolleras och att ett internationellt regelsystem ska utarbetas med gemensamma kriterier och överenskomna principer.

Till generalförsamlingens möte hösten 2007 ska FN:s generalsekreterare ha inhämtat synpunkter och åsikter från medlemsstaternas regeringar. Sveriges synpunkter på ett framtida globalt fördrag om kontroll av vapenhandel lämnades i april 2007. Läs Sveriges svar i högerspalten.