Lagstiftning och beslutsformer i EU
Som medlem i EU omfattas Sverige av EU:s regelverk och deltar i beslutsprocessen när nya gemensamma regler ska utarbetas och beslutas. Reglerna kommer till genom ett samspel mellan medlemsländerna och EU:s institutioner.
Det finns flera olika beslutsformer i EU, men det grundläggande tillvägagångssättet från initiativ till beslut i lagstiftningsprocessen är det samma för nästan alla frågor.
Besluten fattas ibland med enhällighet, det gäller framförallt beslut som har att göra med EU:s grundfördrag. Oftast fattas besluten med så kallad kvalificerad majoritet. Sverige måste då rätta sig efter beslutet, även om Sverige drev en annan linje under förhandlingarnas gång.
En del beslut, så kallade förordningarsom, blir direkt gällande i Sverige. Andra, så kallade direktiv, måste först införas i den svenska lagstiftningen genom riksdagsbeslut.
Omfattande förhandlingsarbete i arbetsgrupper och Coreper innan beslut
Innan besluten fattas på ministerrådsnivå har ett omfattande förhandlings- och förarbete pågått, såväl på EU-nivå som på nationell nivå. Innan ett ärende kommer upp på ministerrådets dagordning har det först behandlats av olika arbetsgrupper och sedan av de ständiga representanternas kommitté Coreper I eller Coreper II, beroende på vilket politikområde ärendet berör.
I Coreper II företräds Sverige av chefen ambassadören vid EU-representationen i Bryssel. I Coreper I företräds Sverige av ambassadörens ställeföreträdare.
I arbetsgrupperna företräds Sverige av tjänstemän från Regeringskansliet eller andra statliga myndigheter. Innan en tjänsteman framför Sveriges ståndpunkt vid förhandlingar i Bryssel har frågan beretts politiskt i Sverige.
