Internationellt miljösamarbete - genom EU, regionala och globala organisationer

Det internationella miljösamarbetet ökar i betydelse och omfattning. Med insikten att många miljöfrågor endast kan lösas genom samverkan mellan länder, har miljöpolitiken blivit alltmer internationell. Global samverkan är en grundsten i den svenska miljöpolitiken.

Sverige spelar en aktiv roll i det internationella samarbetet för hållbar utveckling och miljö. Vi har som land anslutit oss till ett stort antal regionala och globala konventioner, protokoll samt andra överenskommelser till skydd för miljön. Sverige deltar i olika samarbeten inom EU, i närområdet, globalt och i samarbete med enskilda länder. Att leva upp till åtaganden av internationell betydelse och aktivt delta i internationella överenskommelser är en viktig del av svensk miljöpolitik.

Sverige avser att stärka sitt internationella samarbete för miljö och hållbar utveckling av främst följande skäl:

  • God svensk miljökvalitet: Samverkan mellan länder, regionalt och globalt kan bidra till att nå flera av de svenska miljökvalitetsmålen.
  • Globalt och regionalt miljöskydd: Sverige har ett ansvar för hur de egna produktions- och konsumtionsmönstren påverkar miljötillståndet både i andra länder och globalt, och för en rättvis fördelning av det globala miljöutrymmet.
  • Bättre förutsättningar för de fattigaste: Sverige har ett ansvar för att bidra till en bättre miljö för de allra fattigaste i världen.

Samarbete med EU

Miljöpolitiken inom EU har stor betydelse för både Sveriges miljö och det svenska agerandet internationellt. Miljösamarbetet med EU har i huvudsak två syften: att bidra till att förverkliga svenska miljökvalitetsmål och att bidra till en god europeisk miljö. Tillsammans med övriga EU-länder driver Sverige på det globala och regionala miljöarbetet, vilket ger Sverige stora möjligheter att föra upp svenska prioriteringar på global nivå. Särskilt klimatfrågan är ett exempel på detta.

Regionalt samarbete

Förutom EU deltar Sverige i annat miljösamarbete i närområdet, nämligen inom Norden, Barentsregionen, Östersjöområdet, Arktis och med länderna i Öst- och Centraleuropa. Samarbetets syften och former varierar. Samarbetet i Barentsregionen är till exempel inriktat mot nordområdena medan samarbetet i Östersjöregionen är inriktat på hållbar utveckling (Baltic 21) och inom Helsingforskommissionen (HELCOM) på Östersjöns marina miljö. Intressegemenskap, likartade miljöförhållanden och en likartad syn på de flesta miljöfrågorna bland till exempel nordiska länder är en viktig utgångspunkt för att gemensamt agera i internationella förhandlingar och på så sätt öka inflytandet.

Sverige deltar också i samarbetet inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE).

Globalt miljöarbete

Sverige driver ett aktivt arbete med miljöfrågor globalt, till exempel inom FN och OECD. En hållbar ekologisk utveckling kan bara åstadkommas genom global samverkan. Hållbar produktion och konsumtion måste uppmärksammas i högre grad i vår del av världen. Samtidigt måste de fattigaste människorna ges stöd till förbättrad livskvalitet och till ett hållbart nyttjande av naturresurser.

Sedan Sverige tog initiativ till FN:s första miljökonferens år 1972 har vi haft en ledande roll i FN:s miljöprogram, UNEP. Sverige deltar också aktivt i arbetet med konventioner till skydd för miljön. Konventionerna är bindande regler för att till exempel hindra klimatförändringar, skydda biologisk mångfald och förbjuda användandet av farliga kemikalier.

Samarbete med enskilda länder

Det bilaterala samarbetet (det vill säga samarbete med enskilda länder) spelar en betydelsefull roll i det internationella miljösamarbetet. Sverige har allt tätare kontakter med likasinnade länder för att skapa allianser i det internationella miljöarbetet. Bilaterala kontakter syftar också till att påverka länder som inte delar Sveriges uppfattning för att försöka hitta gemensamma lösningar. Kontakterna äger rum på olika nivåer, alltifrån ministerbesök till expertkontakter. Det är särskilt angeläget att ha en dialog med nyckelländer som Kina, Indien och Ryssland.

Ansvarigt departement