Ekonomisk politik på EU-nivå

EU:s inre marknad gör att EU-ländernas ekonomier är nära sammankopplade. Den ekonomiska politiken i ett EU-land påverkar indirekt andra EU-länder. Medlemsländerna har därför utvecklat ett instrument för att samordna den ekonomiska politiken. Instrumentet kallas för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

De allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik innefattar breda rekommendationer om både makroekonomisk politik, t.ex. finanspolitik och lönebildning, och strukturekonomisk politik, t.ex. avseende arbetsmarknad och produktmarknader. En del av riktlinjerna är allmänna och gäller hela EU, medan andra är landspecifika och behandlar de särskilda utmaningar som finns i enskilda medlemsstater.

Proceduren

Riktlinjerna bygger på en rekommendation från kommissionen. Detta förslag till riktlinjer diskusteras och beslutas av ministerrådet och ligger sedan i princip fast under en treårsperiod, men följs upp av kommissionen och ministerrådet varje år. De rekommendationer som ges i de allmänna riktlinjerna är inte legalt bindande, men om en medlemsstat för en politik som inte ligger i linje med riktlinjerna kan rådet utfärda en rekommendation om att politiken bör ändras.

På det makroekonomiska området inriktas de allmänna riktlinjerna på en stabilitets- och tillväxtorienterad politik med sunda offentliga finanser, stabila priser och ansvarsfull lönebildning. Även de långsiktiga utmaningarna för finanspolitiken, t.ex. konsekvenserna av åldrande befolkningar, behandlas. På det strukturpolitiska området ligger tyngdpunkten på att förbättra arbetsmarknadens och produktmarknadernas funktionssätt, stärka förutsättningarna för innovation och företagande samt främja en hållbar utveckling.

Medlemsländerna redovisar de åtgärder som gjorts med anledning av de allmänna riktlinjerna i särskilda rapporter varje år.