Ekologisk produktion och konsumtion

Ekologisk produktion syftar till att få en livsmedelsproduktion som både värnar om djur och miljö och som är konkurrenskraftig på lång sikt. Ekologiskt lantbruk innebär att lantbrukarna hushåller med tillgängliga naturresurser och även tar stor hänsyn till miljön när de producerar mat. Självförsörjningsgraden inom det ekologiska lantbruket är hög. Syftet är att få en livsmedelsproduktion som värnar om djur och miljö och som är konkurrenskraftig på lång sikt.

I mars 2006 överlämnade den tidigare regeringen skrivelsen Ekologisk produktion och konsumtion - Mål och inriktning till 2010, till riksdagen (skr. 2005/06:88). I skrivelsen redovisades målen för ekologisk produktion och inriktningen för arbetet med konsumtion av ekologiska livsmedel i offentlig sektor till 2010. Sittande regering har ingen avsikt att ändra innebörden i denna skrivelse.

Det ekologiska lantbruket omfattar både odling av växter och djurhållning.

Ekologisk odling

I den ekologiska odlingen får varken kemiska växtskyddsmedel eller lättlösligt handelsgödsel användas. Växterna får istället näring genom till exempel stallgödsel, och skyddas från skadeinsekter bland annat genom att man varierar växtföljden.

Ekologisk djurhållning

I den ekologiska djurhållningen ställs det höga krav på att djuren sköts på ett etiskt försvarbart sätt. Förutom de allmänna djurskyddsbestämmelserna finns det också krav på till exempel djurens stallmiljö och deras möjlighet att vara utomhus.

Djuren får främst ekologiskt odlat foder. Antalet djur på gården anpassas efter den areal som gården har för att producera foder. Detta för att gården ska vara så självförsörjande som möjligt.

Lagstiftning som styr den ekologiska produktionen

Ekologisk produktion styrs av bestämmelser som är gemensamma för alla EU-länder. Bestämmelser gäller inte bara odling av växter och djurhållning utan också förädling, märkning, import och kontroll av ekologiskt framställda jordbruksprodukter och livsmedel. De sätter en lägsta nivå som alla som producerar eller hanterar ekologiska produkter måste följa.

I juni 2007 beslutades om en ny EU-lagstiftning om ekologiska livsmedel och ekologiskt jordbruk. Den nya lagstiftningen träder i kraft 2009 och innebär bland annat modernare och enklare regler samt att krav ställs på obligatorisk märkning av ekologiska varor med en gemensam EU-symbol. (Diskussion förs just nu om att senarelägga kravet på obligatorisk märkning.) Vidare ska ekologiska produkter ursprungsmärkas. Den nya lagstiftningen förtydligar att användning av GMO inte är tillåtet i ekologisk produktion. Slutligen öppnas även möjligheten för producenter och livsmedelsföretag att märka produkter som innehåller delvis ekologiska ingredienser.

Jordbruksverket har ansvar för den del av ekologisk produktion som rör jordbruksproduktionen medan Livsmedelsverket har ansvar för ekologiska livsmedel. Swedac ansvarar för att reglerna följs och de godkänner även kontrollorgan. I Sverige finns för närvarande fyra godkända kontrollorgan, Aranea Certifiering AB (ett dotterbolag till KRAV), HS Certifiering AB, SMAK AB och Valiguard AB. Dessa kontrollorgan certifierar ekologiska varor så att producenter kan märka sina produkter som ekologiska.

Utöver EU:s lagstiftning finns det även privata organisationer som har regler för ekologisk produktion; i Sverige finns till exempel KRAV.

Hur kan konsumenter välja ekologiskt?

Ett sätt att underlätta för konsumenterna att välja ekologiska produkter är märkning. För att en produkt ska få märkas som ekologisk måste den vara certifierad enligt EU:s regler av ett godkänt kontrollorgan. Certifiering ger rätt att använda ordet ekologisk på produkten och även att använda EU:s logotyp för ekologisk produktion. De producenter som uppfyller KRAV:s regler får även använda KRAV-märket.

EU-kommissionen driver för närvarande ett arbete med att ta fram en logotyp som ska vara gemensam för alla medlemsstater. Mer information om detta kan du hitta på Livsmedelsverkets webbplats.