PSI - vidareanvändning av information

En lag om vidareutnyttjande av information från den offentliga förvaltningen införs den 1 juli 2010. Syftet är att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta medborgares och företags användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter. Lagen innehåller bestämmelser som avser att förhindra att myndigheter beslutar om sådana villkor för hur handlingar får användas som begränsar konkurrensen.

Offentlig information som samlas in eller framställs av myndigheter har ofta användningsområden för aktörer utanför den offentliga förvaltningen. Olika aktörer i samhället kan vidareutnyttja information för olika ändamål, t.ex. skapandet av nya e-tjänster, såväl kommersiella och ideella.

Det finns flera exempel på information hos myndigheter som kan användas kommersiellt. Väderinformation kan användas för kommersiella vädertjänster. Kartinformation och annan geografisk information kan användas för t.ex. GPS-tjänster. Ytterligare ett exempel är den officiella statistiken, som kan bearbetas och utgöra ett underlag för den offentliga debatten. Eftersom svenska myndigheter har betydande informationstillgångar av hög kvalitet i elektronisk form är potentialen för vidareutnyttjande stor. Det är enligt regeringens mening viktigt att förbättra förutsättningarna för vidareutnyttjande av information från myndigheter inom andra samhällsområden för både kommersiella och ideella ändamål.

Enligt regeringen är det viktigt att förbättra förutsättningarna för återanvändning av information från myndigheter inom andra samhällsområden för både kommersiella och ideella ändamål. Regeringen avser även att ge E-delegationen i uppdrag att främja, leda och samordna myndigheternas arbete med att förbättra förutsättningarna för vidareutnyttjande av information. Genom den föreslagna lagen läggs en solid grund för den fortsatta utvecklingen.

Lagen i korthet

Syftet med lagen är att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta enskildas användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter. Lagen reglerar inte tillhandahållande av handlingar eller om vidareutnyttjande är tillåtet. Detta regleras i annan författning, t.ex. tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Med vidareutnyttjande avses användning av handlingar för andra ändamål än det ursprungliga ändamål för vilket handlingarna behandlas av en myndighet.

Lagen gäller, med vissa undantag, handlingar som finns hos statliga och kommunala myndigheter. Lagen är också tillämplig på vissa statliga, kommunala och enskilda organ som trots att de inte är myndigheter omfattas av tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars offentlighet. Lagen är inte tillämplig på handlingar hos utbildnings-, forsknings eller kulturinstitutioner. Lagen omfattar inte myndigheters informationsutbyte, utom i de fall då det av sammanhanget framgår att myndigheten ska använda handlingarna i sin affärsverksamhet.

Lagen anger ett tak för intäkter från avgifter som en myndighet tar ut för vidareutnyttjande av handlingar. Avgiftstaket bygger på en kostnadstäckningsprincip. Om en myndighet ställer upp villkor för vidareutnyttjande, ska villkoren vara relevanta för den typ av vidareutnyttjande som är aktuell. De ska vara icke-diskriminerande för jämförbara kategorier av vidareutnyttjande och får inte i onödan begränsa möjligheterna till vidareutnyttjande. Myndigheten ska informera om vilka avgifter och andra villkor som gäller för vidareutnyttjandet.

En myndighet får bevilja någon en exklusiv rätt att vidareutnyttja handlingar endast om det är nödvändigt för att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse.
En begäran om vidareutnyttjande av handlingar ska behandlas skyndsamt. En myndighets beslut om villkor för vidareutnyttjande enligt den nya lagen ska som huvudregel överklagas till förvaltningsrätten.