Bekämpning av terrorism

I den svenska lagstiftningen finns sedan 2003 en särskild lag om straff för terroristbrott. Lagen infördes efter att man inom EU fattat ett gemensamt så kallat rambeslut om bekämpande av terrorism. Under 2008 beslutade man inom EU om ett tillägg till det rambeslutet i syfte att harmonisera medlemsstaternas nationella straffrättsliga bestämmelser så att det blir straffbart att uppmana andra att begå terroristbrott samt att rekrytera eller utbilda andra till att begå terroristbrott. En särskild lag med anledning av dessa tillägg, och av Europarådets konvention om förebyggande av terrorism, infördes 2010. Regeringen presenterade även 2008 en nationell strategi med åtgärder för att bekämpa terrorismen.

För att effektivt kunna bekämpa terrorism behövs också åtgärder för att motverka finansiering av terrorism. Av Förenta Nationernas (FN) konvention för bekämpande av finansiering av terrorism från 1999 framgår att det ska vara ett brott att tillhandahålla eller samla in tillgångar i syfte att de ska användas för begå terroristbrott. I den svenska lagstiftningen finns sedan 2002 en lag om straff för finansiering av den typen av brottslighet. Sedan 2009 finns också en ny lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, som innehåller regler om åtgärder som den som bedriver finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet är skyldig att vidta för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism.

Lagen om straff för terroristbrott

I lagen (2003:148) om straff för terroristbrott finns bestämmelser om vilka gärningar som kan utgöra terroristbrott och påföljderna för den som döms för terroristbrott. De gärningar som kan utgöra terroristbrott är bland annat mord, dråp, grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, grov skadegörelse, mordbrand och grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage och grovt sabotage, kapning och sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage och spridande av gift eller smitta. (En fullständig uppräkning finns i lagens 3 §.)

En person som begår någon av de gärningar som räknas upp i lagen kan dömas för terroristbrott om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att

• injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp,
• otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
• allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.

Straffet för terroristbrott är fängelse i lägst fyra år och högst arton år, eller på livstid. Om brottet är mindre grovt är straffet fängelse i lägst två år och högst sex år.

Lagen om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet

I lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet finns bestämmelser som innebär att ytterligare åtgärder kan vidtas för att förebygga terrorism.

Lagen reglerar ett särskilt straffansvar för den som

• i ett meddelande till allmänheten uppmanar eller annars söker förleda till särskilt allvarlig brottslighet (offentlig uppmaning),
• söker förmå någon annan, i annat fall än som anges i den första punkten, att begå eller annars medverka till särskilt allvarlig brottslighet (rekrytering) eller
• meddelar eller söker meddela instruktioner om tillverkning eller användning av sådana sprängämnen, vapen eller skadliga eller farliga ämnen som är särskilt ägnade att användas för särskilt allvarlig brottslighet, eller om andra metoder eller tekniker som är särskilt ägnade för sådant ändamål, om gärningen har begåtts med vetskap om att instruktionerna är avsedda att användas för särskilt allvarlig brottslighet (utbildning).

Med särskilt allvarlig brottslighet menas bland annat terroristbrott och sådan brottslighet som avses i vissa angivna internationella överenskommelser.

Ansvar enligt lagen ska inte dömas ut om gärningen är att anse som ringa. Straffet är fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall

I lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall finns bestämmelser som genomför FN:s konvention om bekämpande av finansiering av terrorism.

Genom lagen görs det straffbart att samla in, tillhandahålla eller ta emot pengar eller andra tillgångar i syfte att dessa ska användas eller med vetskap om att de är avsedda att användas för att begå terroristbrott och andra allvarliga brott om syftet är att injaga skräck i en befolkning eller befolkningsgrupp eller att förmå en regering eller en internationell organisation att göra eller avstå från att göra något.

Ansvar ska, på samma sätt som när det gäller brott enligt lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet , inte dömas ut om gärningen är att anse som ringa. Straffet är, liksom när det gäller brott enligt den nyss nämnda lagen, fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

I lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns bestämmelser om administrativa åtgärder som syftar till att förhindra att finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism. Det rör sig om regler om kundkontroll samt gransknings- och rapporteringsskyldighet vid misstänkta transaktioner. Enligt lagen är finansiella institut och vissa andra verksamhetsutövare skyldiga att granska och rapportera misstänkta transaktioner till Rikspolisstyrelsen (Finanspolisen). En sådan verksamhetsutövare ska också avstå från att utföra misstänkta transaktioner. Syftet med handlingsreglerna är bland annat att uppmärksamma brottsbekämpande myndigheter på misstänkta transaktioner och att motverka att verksamhetsutövare medverkar vid transaktioner som kan vara brottsliga. Det är Finansdepartementet som ansvarar för den lagen.