Säker förvaring av kvicksilver

Kvicksilver hör till de potentiellt farligaste miljögifterna och utsläpp kan utgöra en risk för miljön och människors hälsa under mycket långa tider.

Användning av kvicksilver i processer och produkter i Sverige och internationellt minskar successivt med in riktning att helt elimineras. Denna utveckling leder till ett överskott av kvicksilver och kvicksilverhaltigt avfall.

För att undvika att människor och natur exponeras bör detta överskott samlas in och avlägsnas från kretsloppet genom en permanent och säker deponering.

För att säkerställa en långsiktigt säker permanent förvaring krävs därför i förordning sedan 2005 att kvicksilveravfall med halter över 0,1 % skall förvaras i djupa bergrum. För att följa och samordna det arbete som berörd industri måste genomföra för att en ny och bättre teknik att ta hand om farligt avfall kommer till stånd , utsåg Regeringen 2005 en särskild utredare, tekn. lic. Sten Bjurström.

Sten Bjurström konstaterar i sitt nu avgivna slutbetänkande till Regeringen att de industriföretag som innehar kvicksilveravfall ändrat avfallsstrategi i linje med lagens krav och nu arbetar med planering och insatser för att snarast möjligt påbörja deponering av befintligt avfall i undermarksförvar i berg och med teknik för att ge avfallet en lämplig form för denna deponering Han konstaterar vidare att det är en omfattande uppgift för avfallsinnehavarna då det gäller att utveckla ny teknik och inte minst i beräkningar visa och verifiera funktion och säkerhet för förvaringen i aldrig tidigare tillämpade mycket långa tidsperspektiv.

Kravet på deponering av kvicksilveravfall innebär att samhället skärpt kraven på ett sätt som tar hänsyn till att alltid är farligt och kan utgöra en risk. Hittills har huvuddelen av kvicksilveravfallet deponerats i markförlagda deponier som kräver kontroll och tillsyn.

I utredningen konstateras vidare att de tekniska förutsättningarna för att bygga säkra undermarksförvar för farligt avfall i Sverige är goda men att kostnaderna kan bli höga. Boliden Mineral AB är den störste innehavaren av kvicksilverhaltigt avfall och planerar för en djupdeponering i anslutning till en av företagets gruvor av avfall som innehåller kvicksilver men också annat farligt metalliskt avfall såsom arsenik, kadmium och bly.

Övriga innehavare i Sverige av kvicksilveravfall har små volymer av avfall och kostnaderna blir höga. Det kan därför finnas skäl att vid sidan av djupdeponering i berg i Sverige även pröva möjlighet till deponering i befintliga undermarksförvar t.ex. i Tyskland som är en betydligt mindre kostsam men säker möjlighet, konstaterar Sten Bjurström.

För avfall i form av metalliskt kvicksilver från främst klor-alkali industrin inom EU, önskar EU-kommissionen i förslag till ny lagstiftning att det skall vara möjligt att avvika från idag gällande avfallsdirektiv - som förbjuder deponering av flytande avfall - och att deponering av metalliskt kvicksilver i stålbehållare skall kunna direkt deponeras i första hand i djupa saltformationer. Utredaren konstaterar att en sådan deponering innebär hanteringsrisker och att det av säkerhetsskäl är önskvärt att det metalliska kvicksilvret kemiskt stabiliseras genom att överföras till tex. en fast sulfid. Å andra sidan, konstaterar utredaren Sten Bjurström utgör djupa saltformationer en synnerligen tät och bra omgivning för farligt avfall varför framtida säkerhetsanalyser kan visa att man har erforderliga goda säkerhetsmarginaler.

Sten Bjurström konstaterar slutligen att dagens lagstiftning ej har beaktat de problem som följer av att kvicksilveravfall kan behövas mellanlagras under relativt lång tid innan slutförvaring sker. Bjurström konstaterar vidare att det i Sverige inte finns en allmänt tillgänglig möjlighet att på ett kvalificerat sätt djupdeponera farligt avfall. Detta är en brist i samhället "avfallsinfrastruktur" där det sannolikt krävs statliga insatser för att en anläggning skall komma till stånd.